Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Presidentvalet i USA. Av redaktör Alfred Öste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politisk ordning. President Truman fick utkämpa sin valstrid utan stöd av
partispetsarna eller ens av majoriteten av sin egen regering.
Den omständigheten att alla opinionsundersökningar liksom tidningarnas många
provval förutsade Dewey som given segrare föranledde denne till en taktik som
blev ödesdiger. Då han från början kände sig säker på stor väljarmajoritet,
betraktade han som sin huvuduppgift att inte stöta bort några röstande. Hans
valtal kom därför mest att röra sig med generaliseringar och platituder, i vilka envar
kunde instämma. Med undantag för utrikespolitiken utvecklade han inte utförligt
sin uppfattning i någon enda av de på dagordningen stående frågorna. Han
nämnde aldrig presidentens namn och inlät sig inte i polemik med denne. I
stället var hans stående tema i varje anförande nödvändigheten av nationell
enighet med tanke på det spända utrikespolitiska läget. Han utlovade också
högre folkpensioner och högre minimilöner, federal hjälp mot bostadsnöden,
utrensning av kommunistiska tjänstemän samt åtgärder — dock föga specificerade
— mot de höga priserna. Han utvecklade på det hela taget i inrikespolitiskt
avseende ett moderatliberalt program. Utrikespolitiskt gillade han i stort sett
regeringens åtgärder och framför allt Marshallplanen. Med alldeles särskild skärpa
betonade han emellertid i samband därmed nödvändigheten av de europeiska
staternas sammanslutning i ekonomiskt och militärt avseende.
President Truman, som startade sin valkampanj med alla odds mot sig,
koncentrerade sig främst på en
mycket kraftig kritik av den
gångna kongressens arbetsresultat.
Alldeles särskilt angrep han
den nya fackföreningslagen,
vilken han karakteriserade
såsom orättvis mot arbetarna. I
övrigt krävde han en
fortsättning av det sociala och
ekonomiska reformarbete, som
inletts av Franklin Roosevelt.
Med energi yrkade lian också
på antagandet av de s. k.
medborgerliga rättigheterna, vilka
skulle ge negrerna och övriga
färgade minoriteter en bättre
ställning i samhället.
Mot vanligheten framträdde
ytterligare två partier i
valrörelsen. Ett s. k. progressivt
parti bildades och nominerade
som presidentkandidat förre
vicepresidenten Henry
Wallace. Han stod till vänster om
presidenten och krävde en
"progressiv kapitalism" samt
socialisering av bl. a. gruvor,
järnvägar och
elektricitetsverk. De fåtaliga
kommunisterna lyckades få ett kraftigt
insteg i det nya partiets
ledning. Till en början ansågs
det att Wallace skulle få 5—
Ett oblitt öde drabbade den gummielefant, symbolen för
det republikanska partiet, som utplacerats vid ett av
partikonventets hotell i Philadelphia. Den punkterade i
åskan och regnet och antog ovanstående utseende.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
