Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Försvar, skatter och subventioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med kommunisterna. De borgerliga gruppledarna uttryckte missnöje med svaret.
Vid detta tillfälle användes för första gången den nya möjligheten att läsa upp
endast vissa delar av interpellationssvaret, vilket i förväg hade utdelats. Även
rätten till 6-minutersrepliker hade debut. Senare på året uteslöts den kommunistiske
representanten i Stockholms hemvärnsnämnd genom att stadsfullmäktige utsåg
en folkpartist i hans ställe. Borgarrådet Z. Höglund tog därvid bestämt avstånd
från kommunisternas antidemokratiska inställning och bundenhet till en
partilinje, som icke var svensk. Dessförinnan hade den kommunistiske suppleanten i
polisnämnden i Stockholm på samma sätt ersatts med en folkpartist.
Höstsessionen skulle, enligt den nya arbetsordningen, behandla endast de från
vårsessionen uppskjutna ärendena samt sådana nya propositioner, som hade
befunnits ofrånkomliga. Störst uppmärksamhet bland de gamla ärenden, som nu
avgjordes, tilldrog sig expropriationslagen och prästlöneregleringen. Det nya
ärende, som trädde i förgrunden, var subventionerna i samband med
devalveringen.
Vid höstsessionens början utsåg folkpartiets andrakammargrupp herr
Svensson i Ljungskile till vice ordförande efter herr Carlström, som icke längre
tillhörde riksdagen.
En remissdebatt ägde rum den 26 oktober. Andra kammaren avslutade
debatten först följande dag. Regeringsförslag förelåg om subventioneringar för 190
milj. kr. för att hålla priserna nere och neutralisera en av devalveringen direkt
föranledd höjning av levnadskostnadsindex med 2,5 enheter. Finansminister
Sköld förklarade i propositionen, att den i augusti gjorda avstämningen av
na-tionalbudgetens beräkningar mot den faktiska utvecklingen vittnade om ett
förbättrat läge. Han betonade samtidigt, att utrymmet för standardförhöjningar var
begränsat, och att det därför gällde att låta fortsatta framsteg äga rum ostört, så att
den samhällsekonomiska balansen definitivt säkrades. Vidare hade
jordbruksminister Sträng begärt 66 milj. kr. att tillföras jordbruket enligt en numera
träffad förhandlingsuppgörelse. Den största delen av detta belopp skulle gå till
statligt pristillägg på mjölk. Remissdebatten kom huvudsakligen att gälla den
ekonomiska politiken. Den starkaste oppositionen mot subventionerna kom från
högern. Högerledaren herr Domö skisserade ett kompletterande program med
bl. a. nedskärning av statsutgifterna, sänkning av skatterna och övergång till en
friare utrikeshandel som väsentliga punkter. Utrikesminister Undén gjorde en
deklaration, vari han kritiserade dem, som rekommenderade partiell skandinavisk
försvarssamverkan men i själva verket syftade till att på denna väg få Sverige att
medverka i Atlantpakten. Andra remissdebattsdagen förklarade statsministern på
en av hr Ohlin (fp) framställd fråga, att han icke kände till att det ägde rum
något samarbete mellan socialdemokrater och kommunister i Stockholms
stadsfullmäktige; om det bevisligen förekom en sådan samverkan, kunde statsministerns
parti icke godkänna det.
Statsutskottet tillstyrkte subventionsförslaget, men högerledamöterna krävde i
en reservation bl. a., att mjöl och fläsk under inga förhållanden skulle
subventioneras. Både högern och folkpartiet begärde utredning om
subventionspolitikens avveckling. Riksdagen biföll den 30 november utskottsförslaget. Under
debatten försäkrade finansminister Sköld, att det ekonomiska läget ej hade
försämrats. Jordbrukets prisreglering godkändes utan vidare. Under dagarna 7—8
december behandlade kamrarna såväl expropriationslagen som
prästlöneregleringen. I fråga om expropriationslagen hade högern i utskottet reserverat sig för
avslag och begäran om nytt förslag, medan bondeförbundet och folkpartiet hade
en gemensam reservation med ändringsyrkanden. Kamrarna biföll emellertid
propositionen i utskottets avfattning. Beträffande prästlöneregleringen, som
innefattade ett principbeslut utan omedelbar verkan på lönerna, rådde det ovanliga
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
