Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teknisk revy. Av civilingenjör Axel Härlin - Råvaruutvinning och fabriksteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk revy
Av civilingenjör AXEL HÄRLIN
Råvamiitvinning och fabriksteknik
Utbyggnaden av Norrbottens järnverk fortgick. Den omfattade bland annat en
koksmasugn, inköpt från Hermann-Göring-Werke i Linz i Österrike, vidare
götvalsverk, grov- och finplåtvalsverk, trådvalsverk samt lossnings- och
lastningsanordningar ävensom bostäder och beräknades kosta ca 200 milj. kr. Den totala
kapaciteten skulle bli ca 400 000 ton tackjärn och 300 000 ton
valsverksprodukter, den senare siffran motsvarande 1/4 à 1/3 av landets behov av handelsjärn.
Det hela beräknades vara klart nyåret 1952.
Det nya stålverket i Fagersta invigdes. Därmed ökades götkapaciteten från
60 000 till nära 130 000 ton.
Vid Bolidens smältverk i Rönnskär fortsattes utbyggnads- och
rationaliseringsarbetet. Den nya stora elsmältugnen, som omnämndes i fjolårets Teknisk revy,
sattes i gång. Med tio tappningar per dygn ernås samma produktion som med
30 à 35 för de tidigare flamugnarna. Två nya konvertrar för 60 à 90 ton
blister-koppar byggdes, av vilka en skulle stå i reserv och den andra ensam ersätta fyra
gamla. I samma skala ombyggdes transportsystemet, bl. a. överföres materialet
från smältugn till konverter i en skänk med 25 tons kapacitet mot tidigare 8 ton.
Vidare byggdes en granuleringsanläggning för slaggen, som i form av grus
pumpas i väg i stället för att köras bort i vagnar. I Boliden planerades ett stort
centralt anrikningsverk för malmen från samtliga gruvor. Samhället skulle därför
komma att bestå även sedan den egentliga Bolidenmalmen brutits slut, vilket
beräknades inträffa omkring 1963 trots successivt minskad brytningstakt.
Vid Asea närmade sig ett utbyggnadsprogram på ca 50 milj. kr. sin fullbordan.
I Västerås invigdes en verkstad om 15 000 nr, och i Ludvika togs en montagehall
på 150x60 m i bruk och skulle närmast följas av en femvåningsbyggnad, som
förutom apparatverkstäder skulle inrymma bostäder och restaurang för lärlingar.
Vid Fengersfors pappersbruk förbereddes installation av världens största
sulfitkokare; den skulle producera 35 ton massa per dygn.
För cementindustrien pågick eller planerades stora utbyggnader. De fyra
största fabrikerna (Slite, Limhamn, Köping och Stora Vika) beräknades få en
produktion om 350 000 à 400 000 ton vardera.
Som ett viktigt moment i uppstädningen efter kriget ingår återuppbyggnad eller reparation av
de otaliga förstörda broarna. Vinjettbilden visar den vackra balkbro över Rhen, som nu i stället
för den kända hängbron Hindenburgbriicke förbinder Köln och Deutz.
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
