Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av fil. dr K. G. Bolander - Den tredje kraften i Frankrike - Tito, Österrike och Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den tredje kraften i Frankrike
I Frankrike försköts den politiska tyngdpunkten alltmer mot höger till
förmån för de borgerliga partierna. Regeringsunderlaget för ministärerna Queuille
och Bidault förblev visserligen alltjämt den s. k. tredje kraften, men inom denna
gjorde sig de socialradikala mera gällande på bekostnad av folkrepublikaner och
socialister, och frestelsen för de sistnämnda att övergå till opposition växte
snabbt. Detta var så mycket mera fallet som hotet från ytterlighetspartierna avtog.
Under intryck av den förbättring i det ekonomiska läget, som främjades av
Marshallhjälpen och av ett under våren lyckligt genomfört stort statslån, gick inte
bara kommunisterna utan även de Gaulles rörelse tillbaka.
Tito, Österrike och Grekland
Brytningen mellan Tito och Kominform skärptes och fördjupades och de
ömsesidiga beskyllningarna slog alla rekord i fråga om bitterhet. Tito hävdade
energiskt att han representerade den sanna kommunismen och att Stalin var en
avfälling från Lenins lära. Sovjetunionen och dess lydstater ökade å sin sida det
Västunionens stater möttes i januari i London för det första konsultativa rådssammanträdet.
Bilden visar (i mitten) premierminister Spaak, Belgien, omgiven av två landsmän. (Se 28/1.)
politiska och ekonomiska trycket på Jugoslavien. Handelsblockaden blev praktiskt
taget total, vänskapstraktaterna uppsades och många jugoslaviska diplomater
utvisades.
Sovjetunionen undandrog också Jugoslavien sitt stöd för dess anspråk på
österrikiska Kärnten, varigenom ett av de svåraste hindren för en
stormaktsuppgörelse om Österrike bortföll. Något statsfördrag som kunnat skänka Österrike fred
kom dock inte till stånd, trots att frågan ingående diskuterades på
utrikesministermötet i Paris (se nedan).
Trots trycket från öster föll dock inte Tito till föga. I stället sökte han stöd
från väster och visade sig beredd att betala priset. I ett tal i Pola den 11 juli
begärde han ekonomisk hjälp av västmakterna och tillkännagav samtidigt att
Jugoslavien spärrat sin gräns för den grekiska gerillan. Resultatet härav lät inte
vänta på sig. Då den grekiska armén några veckor senare inledde en stor
offensiv kröntes denna med fullständig framgång, och i en dagorder den 3 sept. kunde
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
