Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luftbron till Berlin - Syramorden i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luftbron till Berlin
Det sista planet på luftbron gick till
Berlin den 6 oktober. Luftbron hade då
varit i funktion sedan midsommaren 1948
och under denna tid hade c:a 2 400 000 ton
förnödenheter transporterats till Berlin i
amerikanska och brittiska flygplan, eller i
medeltal omkring 5 500 ton om dagen. När
verksamheten var som livligast landade ett
flygplan var fjärde minut dygnet runt på
var och en av Västberlins tre flygplatser
medförande 8 000 ton varor under 24
timmar. Det miljonte tonnet nåddes den 18
februari. Trots den täta flygtrafiken, trots
att flygningarna genomfördes i alla väder
och trots närheten till de ryska flygfälten
kostade luftbron inte mer än 30
människoliv under de mer än en kvarts miljon
flygningarna. De sammanlagda kostnaderna för
den amerikanska insatsen var 252 milj.
dollar och det engelska flygvapnets
transporter beräknades kosta ungefär 10,2 milj.
pund.
Luftbrotrafiken innebar inte bara start,
flygning och landning med fullastade
flygplan för att hålla Berlins invånare vid liv.
Och den var mer än en trafikdisciplin, som
aldrig medgav några avvikelser från de
stränga reglerna. Den innebar också ett
föredömligt organisations- och
planläggningsarbete och gav bevis på skicklighet,
vilja och laganda hos flygare och
markpersonal.
Med full rätt kan man beteckna luftbron
som en stor politisk framgång för
västmakterna i det kalla kriget, en framgång som
förmådde ryssarna att häva spärren för
marktransporterna. Den innebar också en
framgång för flyget som transportmedel i
fred och krig och ett bevis för att en
avspärrning inte kan bli effektiv så länge
flyget kan operera.
Syramorden i England
Den 3 mars meddelades från London att
Scotland Yard efter ett intensivt
kri-minalvetenskapligt arbete fått ledtråden
till en kuslig massmordsaffär i köpingen
Crawley söder om London. En 39-årig
direktör John Haigh anklagades för att
ha mördat sex personeri, plundrat dem,
styckat deras lik och upplöst delarna i
svavelsyra. Genom morden ansågs Haigh ha
erhållit värden i juveler och annat
motsvarande omkring 6 900 pund.
Den 18 februari försvann en rik
änke-överstinna, mrs Durand-Deacon, från det
pensionat i Kensington där hon bott sedan
mannens död och där även Haigh bodde.
Vid polisens undersökningar i affären
berättade Haigh att han samma dag avtalat
med den försvunna att de tillsammans
skulle fara till hans fabrik i Crawley för
att bese dess tillverkning men att hon
Kung Bonne från Guldkusten var i London
för att konsultera en ögonläkare. Samtidigt
passade han på att diskutera exportaffärer
och titta på fotboll. lian är nämligen
president i Guldkustens fotbollsförbund. Sina 11
hustrur hade han lämnat hemma.
uteblivit. Vid undersökningar i fabriken
fann polisen emellertid klara bevis för att
den försvunna varit på platsen, och därmed
var Haigh ställd mot väggen och erkände.
Polisen fick snart anledning sätta fem
andra ouppklarade försvinnanden i
samband med mordaffären. Det gällde ett
åldrigt par Mc Swan och deras 18-årige
son samt en doktor Henderson och dennes
maka. Vid rannsakningen med Haigh, som
hölls den 18—19 juli vid domstolen i Lewes,
erkände denne att han mördat ej blott
dessa fem utan ytterligare tre personer och att
han alltså hade nio liv på sitt samvete.
Försvarsadvokaten sökte bevisa att Haigh
var sinnessjuk men juryn tog ej hänsyn
härtill utan förklarade honom skyldig efter
överläggning blott en kvarts timme. Han
dömdes till döden och hängdes på
morgonen den 10 augusti i
Wordsworthfängel-set.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
