vidare av de kungliga anförvanterna och kungliga gäster. En efter en stannade framför kistan och hälsade den döde med en bugning eller en djup nigning. Så framträdde överhovpredikanten Eidem och yttrade: Landssorg, kungssorg. Skaror av svenska män och kvinnor ha under dessa dagar, gripna och stilla, dragit förbi denna kista, där det förgängliga efter vår älskade Konung vilar. Och nu står sista stycket åter av vägen fram till den slutliga viloplatsen för den hänsovne landsfaderns stoft, bland Sveriges konungar, i Gråmunkarnas gamla minnesrika kyrka. Sista stycket. Blicken går tillbaka, och den går framåt. Vi tacka Gud, vår Fader i himmelen, när vi tänka på allt vad vår käre gamle Konung genom den Högstes hjälp har fått betyda för vårt land, under de många år han burit Sveriges krona. En fäderneslandets fader har han varit för oss. Med folket för fosterlandet, sådan var hans konungagärning. Det sista stycket av vägen för det långa sorgetåget —- i vilket så många höga företrädare för våra nordiska broderfolk, såväl som för andra bland jordens länder, taga del — påminner oss också om att vi, som ännu äro i livet, ha att fortsätta vår vandring den kortare eller längre sträcka, som enligt Guds allvisa råd varder oss tillmätt. Begravningsprocessionen passerar Gustav Adolfs torg. Riksmarskalken Ekeberg med sin stav och närmast efter honom hovstallmästaren friherre Erie von Platen. Må vi, i tacksamhet mot den Högste, framgent vårda oeh bevara minnet av vår bortgångne Konung. Låt oss, svenske, under dagar som komma, i obrottslig trohet sluta oss samman omkring Konung Gustaf Adolf och Drottning Louise. Herren give oss — framför allt — att i en enkel och oskrymtad gudsfruktan städse vandra pliktens och Guds goda viljas väg. Herren hjälpe och styrke oss, en och var, det återstående stycket av vår levnads väg. Han bevare oss till evigt liv. Amen. Bönen är slut. På ett tecken från koret reser sig de officerare, Gustaf V:s över-adjutanter, som skall bära kistan genom Slottskapellet. Serafimerbaneret föres ut, medan alla står upp. "Härlig är jorden" brusar under valven. Under tiden har regeringen och serafimerriddarna tågat ut för att inta sina platser i processionen. När psalmen förklingat bärs kistan långsamt nedåt gången. 14