- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tjugoåttonde årgången (händelserna 1950) /
20

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf V:s bortgång - Solen bröt fram i vintermörkret - I Riddarholmskyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tio vardera tolv meter långa blågula band, vilka hängde lodrätt på fasadens
framspringande partier. Från kokarderna vid taklisten hängde sju meter långa
sorgband. Barriärerna i kolonnaden hade täckts med svart kläde, krönt med
granrisbårder. Byggnaderna vid Gustav Adolfs torg var rikt dekorerade, och över
Fredsgatan bildade täta girlandbågar med draperade flaggdukar ett riktigt valv.
På Riddarhustorget hade invånarna i Gamla stån skapat sitt eget
hyllningsarrangemang: en gyllene S:t Göran och draken i silhuett hade placerats mellan ornerade
flaggstänger, försedda med inskriptionerna: "Ett underdånigt tack från grannarna
i Gamla stån — samfälld är vår sorg, förblivande vår vördnad." Processionens
sista etapp hade gjorts till en allé mellan lagerträd på vita socklar.

Vid Slottsbacken och Lejonbacken hade plats beretts för statstjänstemän,
föreningar, organisationer, skolungdomar m. fi. I Slottsbacken paraderade en
avdelning från de engelska jagarna och främst längs hela processionsvägen stod sedan
militär och hemvärn, bitvis i dubbla led. Där processionen svängde in på
Norrbro hade kadetter och marinsoldater från de amerikanska jagarna fattat posto. De
medförde egen musikkår. Svenska militärmusikkårer var uppställda på flera
punkter och spelade Karl XV:s sorgmarsch när begravningståget drog förbi.

Vinterhimlen hängde tung över Stockholm begravningsdagen och snön låg som
ett vitt dok över byggnader och träd. När processionen satte sig i rörelse, föll ett
lätt snöfall, men det upphörde snart och senare bröt en blek novembersol fram
mellan de tunga vintermolnen. Andaktsfulla människoskaror kantade
begravningstågets väg, mönstergill ordning, värdighet och lojalitet präglade åskådarmassorna
och de omkring 1 350 polismän, som var utkommenderade, hade en lätt uppgift.
Brandkåren hade 130 man och 10 ambulanser i beredskap. Hur många som
åskådade begravningståget är svårt att uppskatta, men det torde ha rört sig om
mellan 75 000 och 100 000 personer.

I Riddarholmskyrkan

Strax före klockan halv ett hade processionens tät nått Riddarholmskyrkan»
port. Grupp efter grupp gick in genom vapenhuset, och till sist kom
katafalkvagnen. Tio matroser lyfte ned kistan och placerade den på en katafalk på
marken medan kung Gustaf Adolf samt prinsarna Wilhelm och Bertil gjorde
stram honnör. Så bars kistan in i kyrkan av överadjutanter och adjutanter. När
hela processionen försvunnit in i kyrkan slöts dörrarna och
begravningsceremonien kunde börja.

Blommor och ljus dominerade kyrkans inre, som låg i en mild halvdager. Hela
koret hade fått väggar av blommor, av alla de många kransar, som hängts upp
här, och en ramp av levande ljus krönte blomsterprakten, och under rampen
löpte en girland av murgröna från Solliden. På altaret brann 20 ljus i 5 tre-,
fyra- och femarmade gamla kandelabrar från husgerådskammaren. Tre buketter
med röda rosor glödde mellan ljusen, och två gigantiska vita blomsteruppsatser
ramade in altaret och dominerade hela koret. Framför Magnus Ladulås’ och Karl
Knutssons gravmonument hade en hög katafalk byggts upp för kung Gustafs
kista, den var så hög och placerad så, att kistan blev klart synlig till kyrkans
bortersta bänk. Trängseln i koret gjorde dock, att de kungligas stolar gick så
högt upp mot altaret, att de medlemmar av bernadotteska familjen, som satt
närmast altaret, såg mindre bra.

Levande ljus brann i Hedvig Eleonora magnifika silverkrona — endast över
den kungliga katafalken hade man släppt fram elektriskt ljus för att de
församlade skulle kunna se bättre. Små diskreta belysningspunkter hade också ordnats
uppe i fönstren, men huvudintrycket var, att kyrkan fick sitt ljus från levande
lågor. Katafalken var höljd i blå kronsammet. Nedanför hade placerats två plin-

20

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:10:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1950/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free