tar för regalierna och ordnarna. Förgyllda stolar med blå klädsel stod i en dubbel rad till höger i koret — det var de kungligas plats. På motsvarande vänstra sida hade de främmande ländernas officiella representanter placerats. Mattor låg under de kungligas plats, men i övrigt var de gamla gravhällarna obetäckta. Sakta skred nu processionen fram mot koret, och kistan placerades på katafalken. Stora vakten ställde upp, Riksbaneret och Serafimerbaneret placerades till höger och vänster om båren. Vid huvudändan stod riksmarskalken och överstekammarherren och bakom dem kung Gustafs tjänstgörande kabinettskammarherrar, överadjutanter och adjutanter. De anhörigas kransar lades vid kistans fot. Under samlingen i kyrkan knäböjde framför altaret ärkebiskop Brilioth i full ornat, överhovpredikanten Eidem i serafimerskruden och pastor primarius Nystedt i den gamla pastor primariusskruden. Så tonade Bachs "Kom stilla död", sjungen av Stock- örlogsmännen på Strömmen avlossade stor salut då jordfästningsakten var slut. holms stifts kyrkosångförbund, ut över församlingen, varpå denna sjöng psalmen "Tränger i dolda djupen ned". Ärkebiskopen trädde nu fram till kistan och yttrade: "Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta Honom." Vid detta ord ur Marias lovsång i Lukas 1 :a kapitel ville vi dröja i denna stund. Vi skulle därav lära oss att tacka för Guds barmhärtighet. Det kan ofta vara svårt att i det närvarande, i det som sker omkring oss, se den barmhärtiges gärningar. Men för den som fruktar Gud faller det över det förgångna ett förklarat ljus. Maria hade liksom alla de fromma i hennes folk lärt sig att i Israels historia se en rad av den barmhärtiges gärningar, se tecken på hans trofasthet. Den största gärningen var den, som skedde med henne, som blev Jesu moder. När den fromme ser tillbaka på det förgångna, på sin egen, på sitt folks historia, blir mycket av det, som en gång syntes betydelsefullt, av ringa vikt. Men han ser en rad lysande punkter. Han ser Guds, den barmhärtiges gärningar. Det är för honom icke en villa eller ett bländ-vcrk. Det är glimtar av ett stort, förunderligt ljus, som finnes innerst i denna gåtfulla tillvaro —- ljuset från Guds värld —- det ljus, som strålar allra klarast genom Frälsarens kors. Dä får också ordet barmhärtighet sin rätta klang och sin djupa innebörd. Guds barmhärtighet är icke en godtycklig, nedlåtande välvilja. Det är ett utflöde av den skapande godhet, som är Guds eget väsen. 22