pass återställd att han kunde återta riksstyret, och en av de sista dagarna i månaden tillkännagavs att konungen, om hälsotillståndet medgav det, även det året ämnade tillbringa våren på Rivieran. Avresedagen fixerades till den 28 februari. Resan gick utan störningar, och fredagen den 3 mars på förmiddagen var man framme i Nizza. Under den första veckan var vädret nästan sommarlikt varmt och skönt, men sedan blev det sämre, och konungen tvingades hålla sig inomhus dagar i sträck. På så sätt blev vistelsen i Nizza delvis en besvikelse, som icke gjorde den nytta man hoppats på. Då och då mottog konungen besök som gladde honom. Prinsarna Wilhelm och Bertil hälsade på, likaså kung Leopold samt furst Rainier av Monaco. I övrigt förflöt dagarna i stillhet. Ett par gånger uppvaktades han med sång och musik, och de internationella tennistävlingarna försummade han icke heller. Det dåliga vädret gjorde emellertid konungen missmodig. Han kände sig trött, besvärades av värk och hade dålig aptit. Men så kona solen tillbaka och med den livsmodet, och under de sista veckornas värme och vindstilla inträffade en påtaglig förbättring i konungens hälsotillstånd. Konungen ville emellertid inte ändra den långt i förväg till 12 maj fixerade avresedagen. Då bar det åter hemåt, sedan konungen tagit avsked av dem, som under Nizzavistelsen sörjt för hans trevnad, och överlämnat minnesgåvor och utmärkelsetecken till dem. Hemresan gick lyckligt, och den 15 maj var kung Gustaf tillbaka i Stockholm. Konungen fick avstå från Svenska flaggans dag Några dagar i stillhet följde, och på pingstdagen orkade konungen bevista högmässan i Drottningholms slottskapell. Däremot måste han för första gången avstå från stadionfesten på Svenska flaggans dag och sände i stället sitt folk en beklagande hälsning, som överståthållare Hagander föredrog. Sin 92-årsdag firade kung Gustaf i stillhet på Drottningholm. Konungens ökade trötthet tvingade honom att göra avsteg från sitt vanliga sommarprogram. Han slopade såväl den obligatoriska junivistelsen på Tullgarn som julibesöket på Särö och i Båstad och for i stället den 30 juni direkt till Solliden. Den milda ölandsluften gjorde konungen gott, och när det inte blåste för mycket låg han ute i sin vilstol i någon skyddad del av slottsträdgården och njöt av sommaren. Till sällskap hade han prinsessan Sibylla och hennes barn. Även kronprinsparet tillbringade i augusti några dagar på Solliden, och i slutet av månaden kom prins Wilhelm på besök och stannade till 3 september. Hemfärden till Stockholm var då bestämd till torsdagen den 7 september — ett par veckor tidigare än förr om åren. Vid ankomsten till Stockholm den 8 september var konungen trött och svag, och dr Casserman rapporterade att allmäntillståndet senaste tiden hade försämrats, särskilt på grund av ökade andningsbesvär. Omedelbart efter återkomsten till Drottningholm höll konungen konselj. Det dagliga livet på Drottningholm gick sin gilla gång, men det var tydligt att konungens krafter minskades. Så länge som möjligt försökte konungen njuta av de soüga höstdagarna, och när det var varmt och stilla i luften satt han gärna ute på någon skyddad plats. Sina offentliga plikter släppte han ej och genomförde varje fredag konseljerna till och med den 27 oktober. Sitt sista besök på Slottet i Stockholm gjorde han den 11 oktober för att inspektera drottning Victorias våning, dit prinsessan Sibylla med sina barn flyttat in medan Haga slott undergick reparation. 32