utnämndes till statsråd och fick om hand löneärendena. Statsrådet Sven Andersson, som hittills hade föredragit dessa, övertog i stället byggnadsärendena från finansminister Sköld. Sedan riksdagen sedermera hade godkänt regeringsförslaget om inrättandet av ett nytt departement, kallat civildepartementet — opposition framkom mot benämningen —, utnämndes Lingman den 22 juni till chef för detta departement för löner. Riksdagspreludierna Riksdagen omfattade en vårsession, som pågick 11 januari—31 maj, och en höstsession, som varade 17 oktober—13 december. Det högtidliga öppnandet i januari fick sin prägel av att konung Gustaf V på grund av sjukdom var frånvarande. Silvertronen stod tom; dåvarande kronprinsen, förordnad till regent för dagen, föredrog trontalet. Detta var längre än det hade brukat vara under de senaste åren. Förslag bebådades om folkhushållnings-departementets upphörande samt om en uppdelning av finansdepartementet på så sätt, att löne- och pensionsärenden överfördes till ett nytt departement. Vidare omnämndes i trontalet förslag om ny medborgarskapslagstiftning, innebärande likformiga regler för Sverige, Danmark och Norge, förslag angående riktlinjer för skolväsendets utveckling, avseende en höjning av den allmänna bildningsnivån och en bättre avvägning mellan teoretisk och praktisk utbildning, samt förslag till ny fiskelag. Ett avsnitt av trontalet ägnades de ekonomiska problemen. "En viss ökning av investeringsverksamheten möjliggöres i år", hette det. "Men ännu har fri balans i samhällsekonomien icke uppnåtts, varför stor återhållsamhet alltjämt erfordras beträffande såväl den enskildes som beträffande statens utgifter. Det förslag till riksstat, som framlägges, präglas därför av den största sparsamhet." Sedan trontalet därpå omnämnt, att det hårda skattetrycket icke heller nämnvärt kunde lättas, meddelades, att förslag skulle framläggas om lindring av den kommunala beskattningen genom att anvisa statsbidrag till höjning av ortsavdragen. Denna reform skulle träda i kraft samtidigt med den nya kommunindelningen. Om det ekonomiska läget i övrigt hette det därefter i trontalet: En fortsatt stabilisering av inkomsterna är alltjämt nödvändig. De i sådant syfte träffade överenskommelserna även för detta år äga stor betydelse, över huvud taget måste en allmän samverkan i detta hänseende äga rum för att det ändamål skall uppnås, som avses med vår ekonomiska politik. Stabiliseringspolitikens förutsättning är en stabil prisnivå. Devalveringen har emellertid medfört risker för prisstegringar inom olika områden. Ytterligare anslag för subventionering av vissa varor måste därför äskas av Eder. Devalveringen bör å andra sidan kunna befordra en återgång till mera normala förhållanden på utrikeshandelns område. I samma riktning verka de pågående ansträngningarna att vinna frihet för importen, vilka jämte utsikterna till fortsatt ökning av produktion och export steg för steg möjliggöra ytterligare lättnader för den ekonomiska verksamheten. Finansminister Sköld framlade sin första budget. Driftbudgetens inkomster uppgick till 5 139 miljoner kronor och utgifterna till 4 667 miljoner kronor, överskottet på driftbudgeten skulle sålunda bli 472 miljoner kronor mot 679 närmast föregående år. Bortsett från extraskatterna var budgeten jämnt balanserad. Som en möjlighet angavs dock, att statstjänstemännens rörliga tillägg måste ökas från 12 till 18 procent, vilket skulle innebära en merkostnad på 40 à 50 miljoner kronor. Enligt budgeten skulle pappersskatten försvinna fr. o. m. 1 juli; eljest skulle inga omedelbara skattesänkningar föreslås. Bensinskatten skulle bestå oförändrad under hela nästa budgetår. Att budgetöverskottet avsevärt hade minskats, trots att subventionerna icke hade inräknats i budgeten, berodde på den automatiska stegringen av statsutgifterna, vilka som nämnts hade kommit upp i en rekordsiffra på 4 667 miljoner kronor. Nationalbudgeten utmynnade i en "försiktig slutsats", att man kunde räkna med balans i samhällsekonomien. Finansministern kalkvlera- 94