maren, där nu samtliga partiledare hade säte och stämma. Finansministern gav obestämda löften om detaljlättnader i investeringsregleringen och avveckling av priskontrollen, i den mån varutillgången medgav. Han kunde däremot icke utlova skattelättnader, för den händelse dessa skulle innebära underbalansering av budgeten. I andra kammaren gjorde den nye högerledaren herr Hjalmarson en uppmärksammad debut. Han framhöll, att statsutgifterna måste sänkas för att möjliggöra en minskning av skatterna, borttagande av tilläggsskatten på bensin och införandet av en rättvisare sambeskattning. Vidare betonade herr Hjalmarson, att en rationell lösning av det skandinaviska försvarsproblemet kräver operativ samverkan mellan de berörda länderna. Statsminister Erlander avvisade tanken på en "ny giv" i det skandinaviska försvarssamarbetet just då och hänvisade till utgången av överläggningarna om en tullunion. Herr Hjalmarson hade några dagar tidigare interpellerat utrikesministern om den senaste utvecklingen beträffande avsluten inom ryssavtalets ram och regeringens överväganden i detta sammanhang. Ökningen av de ryska beställningarna hade, enligt interpellanten, framkallat oro. Utrikesminister Undén svarade under remissdebatten, att ryssavtalet f. n. icke var alltför betungande. Interpellanten uttalade dock det önskemålet, att regeringen skulle taga frågan under omprövning. Medelklassens problem framfördes med eftertryck av herr Hjalmarson i andra och herr Andrén i första kammaren. Folkpartiets gruppledare i första kammaren herr Elon Andersson underströk nödvändigheten av att snart nå fram till ett fritt näringsliv med en konkurrens, som påverkar både produktionen och prisläget. Enhetsskola, kommunalskattereform, budgetunderskott En utrikesdebatt anordnades i kamrarna den 22 mars. Därvid avgavs en regeringsdeklaration, som utan förbehåll hävdade neutralitetslinjen. Debatten rörde sig till stor del om möjligheterna att på nytt upptaga förhandlingar med Norge och Danmark om en teknisk försvarssamverkan. Högerledaren herr Hjalmarson framlade i fem punkter ett program härför. Samverkansmotivet gick igen i flera anföranden från höger- och folkpartihåll. Från regeringsbänken invändes, att ett dylikt initiativ skulle kompromettera neutraliteten. I regeringsdeklarationen ingick en passus om att Sverige genom en förebildlig välfärdspolitik skulle kunna påverka även uppfattningen i länder med "proletariatets diktatur". Liksom vid tidigare utrikesdebatter höjdes en del röster för anslutning till Atlantpakten. Statsminister Erlander sammanfattade debatten så, att enighet rådde om alliansfriheten, men att högern och folkpartiet ej hade givit klart besked om den tekniska försvarssamverkan med Norge och Danmark, som de önskade, varför debatten behövde fortsättas. Skolpropositionen, som lämnades den 14 februari, hade till riktpunkt en 9-årig enhetsskola, avsedd att ersätta praktiskt taget alla hittillsvarande skolformer under gymnasiet. Reformen väntades bli genomförd först på 1970-talet. Det särskilda utskott, som hade frågan om hand, bemödade sig under tre månader om att komma till största möjliga enighet. Riksdagen fattade den 26 maj så gott som enhälligt — herr Rubbestad (bf) anmälde dock avvikande mening — det av utskottet förordade principbeslutet. Utskottsordföranden herr Sandler betecknade utlåtandet som en kompromiss mellan tro och tvekan. Statsminister Erlander förklarade, att dagen för beslutet var historisk. Ett par dagar dessförinnan förde finansminister Sköld i hamn sin kommunalskattereform, gällande fr. o. m. den 1 januari 1952. Den beräknades kosta staten 130 miljoner kronor. Högermän och bondeför-bundare satte för sin del som villkor, att proposition följande år skulle framläggas angående kommunalbeskattningen, med bl. a. avskaffande av fastighetsskatten; detta avslogs. Olika meningar rådde också om hur mycket de allmänna 96