Den kommunistbelonade s. k. världsfredskongressen blev officiellt mottagen i Stadshuset av Stockholms kommunala myndigheter med ordföranden i stadsfullmäktige direktör Carl Albert Anderson i spetsen. Från vänster f. italienske utrikesministern vänstersocialisten Pietro Nenni, dir. Anderson, nobelpristagaren professor Frédéric Joliot-Curie och redaktör Knut Olsson, kommunist och andre vice ordförande i Stockholms stadsfullmäktige. Kongressen utsände till undertecknande världen runt en appell av följande lydelse: "Vi kräver ovillkorligt förbud mot atomvapnet, som är ett vapen för terror och för massutrotning av människor. Vi kräver upprättandet av en sträng internationell kontroll för att säkra detta förbuds efterlevnad. Vi anser, att den regering, som först använder atomvapnet, mot vilket land det än må vara, skulle begå ett brott mot mänskligheten och måste behandlas som krigsförbrytare. Vi uppmanar alla människor av god vilja i hela världen att underteckna denna appell." Uppropet kom att gå under benämningen "Stockholmsappellen", vilket på sina håll framkallade den missuppfattningen, att man här hade att göra med ett mer eller mindre nationellt svenskt initiativ. Bland de många undertecknarna av appellen fanns sådana, som hade instämt i god tro och utan att känna till aktstyckets förhistoria. Åtskilliga av dessa begärde i efterhand få sina namn strukna. Kommunisterna utnyttjade till det yttersta uppropet som ett medel i sin propaganda. I juli var ett internationellt socialdemokratiskt ungdomsläger anordnat i Skarpnäck. Norske statsministern Gerhardsen uttalade i ett anförande vid detta tillfälle, att en "stockholmsappell", en appell om fred, borde sändas till varje land och folk men först och främst till Sovjetunionen. Appellen till Sovjet skulle, sade Gerhardsen, innefatta en maning till denna stat att förmå de angripande nordkoreanerna att draga sig tillbaka till 38 :e breddgraden. Skarpnäckslägret utsände senare en sådan stockholmsappell. Den riktade sig främst till Sovjetunionens regering och folk men också till "imperialister och kapitalister" i icke namngivna länder. Ett avsnitt löd: "Vi vänder oss till den ryska regeringen och det ryska folket, dess ungdom inbegripen, och tillropar dem: Stoppa kriget, det kalla såväl som 103