icke beviljats. Statsrådet ansåg icke, att vad som hade förekommit gav anledning till att man på nytt prövade principerna för inresetillstånd åt politiskt belastade utlänningar. I samband med denna episod fick stadsfullmäktiges i Borås socialdemokratiske ordförande ombudsman David Erlandsson och dennes suppleant på stadsfullmäktigelistan ombudsman Hugo Björkman, vilka medverkat till Sontags återkomst, silkessnöret både politiskt och fackligt av arbetarkommunen. Ett yrkande av samma innebörd, riktat mot chefredaktör Lars Fagerström, avslogs. Denne uteslöts dock senare från arbetarkommunens valsedel vid landstingsvalet. Sontag lämnade landet. Valrörelsen och valutgången Landstings- och kommunalvalen ägde rum den 17 september. De demokratiska partiernas valupprop framförde i många fall tämligen samstämmiga önskemål. De frågor, som berördes i uppropen, var utrikespolitiken, försvaret, socialpolitiken, skatterna, jordbruket, landsbygdens förhållanden, mellanskiktens ställning, På en av Kungsgatsviadukterna fanns under valrörelsen denna uppmaning från högern. statsförvaltningen, byggnadsregleringen, kommunismen o. s. v. Valrörelsen tog sin egentliga början den 6 augusti och fick delvis sin prägel av den försvarsdebatt, som kom i gång efter Koreakrigets utbrott och som har omnämnts här ovan. Från borgerligt håll ironiserades över en socialdemokratisk valaffisch, som påstod, att "vi klarade krisen". Statsminister Erlander hade en politisk duell med högerledaren herr Hjalmarson i Malmö den 24 augusti, en med folkpartiledaren herr Ohlin i Göteborg den 29 augusti och en med herr Hjalmarson i Vasaparken i Stockholm den 30 augusti. Herr Ohlin gjorde bl. a. gällande, att regeringens krispolitik i flera hänseenden hade varit senfärdig och alltför regleringsbetonad. Herr Hjalmarson efterlyste bl. a. regeringsåtgärder för att skaffa fram bostäder. Herr Erlander lovade å regeringens vägnar, att liksom man hade lyckats stoppa en föregående inflationsvåg under efterkrigsperioden, skulle man hejda även den nästa, innan den hade gått för långt. Finansminister Sköld förklarade i ett tal, att påståendena från högerns och folkpartiets sida om att en annan skattepolitik skulle ha gjort oss statsfinansiellt mera motståndskraftiga bara var munväder. Att i nuvarande läge med full sysselsättning, utnyttjade produktionsresurser och stigande efterfrågan sänka skatterna och därigenom underbalansera budgeten skulle öka inflationsriskerna och skärpa tendenserna till desorganisation i närings- 105