Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Bistånd åt Sydkorea - Svensk-norsk tvist om räkfisket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staterande av att Nordkorea hade begått ett brott mot freden, och att den ansåg det
vara betydelsefullt, att angreppet icke kröntes med framgång. Vidare hette det i
svaret:
Genom resolutionen den 25 juni har de rådsmedlemmar, som röstat för resolutionen, uppmanat
samtliga FN :s medlemmar att avstå från att lämna bistånd till nordkoreanska myndigheterna.
Med anledning av denna uppmaning vill svenska regeringen meddela, att inga diplomatiska,
kommersiella eller maritima förbindelser förekommer mellan Sverige och Nordkorea, och då sålunda
det önskemål, varåt nämnda resolution givit uttryck, redan är tillgodosett, anser sig svenska
regeringen icke för närvarande behöva vidtaga någon särskild åtgärd i resolutionens syfte.
Vad angår resolutionen den 27 juni, har de rådsmedlemmar, som röstat för densamma, riktat
en rekommendation till FN :s medlemmar att lämna Sydkorea den hjälp, som kan visa sig
erforderlig för att slå tillbaka det väpnade angreppet och återställa fred och säkerhet inom
området. Svenska regeringen, som icke är i tillfälle att ställa några väpnade styrkor till förfogande
för detta ändamål, kommer att ägna frågan om möjliga hjälpåtgärder av annan art fortsatt
uppmärksamhet.
Sveriges sändebud i Förenta staterna, ambassadör Boheman, befann sig vid
Koreakrigets utbrott på semester i hemlandet men återvände den 4 juli med flyg
till Washington.
Den 15 juli mottog utrikesminister Undén ett av generalsekreterare Lie till alla
FN-stater, som positivt hade besvarat hans tidigare vädjan, avsänt telegram, vari
han begärde kraftiga militära insatser av medlemsstaterna. Det svenska svaret
härpå avgavs den 20 juli och innehöll, att regeringen icke fann det vara möjligt att
modifiera sin politik i avseende på tillhandahållandet av väpnade styrkor i Korea
men ansåg den mest ändamålsenliga åtgärden vara att utrusta och utsända ett
fältlasarett till Sydkorea på svensk bekostnad och med svensk personal. Beslutet
härom hade fattats efter samråd mellan regeringen och röda korset. I konselj
den 10 augusti gav regeringen röda korset det officiella uppdraget att ordna
fältlasarettet till Korea. Beträffande dettas arbete hänvisas till en särskild artikel i
årsboken. Utrikesminister Undén förklarade i ett tal i Linköping den 20 augusti,
att när man på sina håll i utlandet hade tolkat det svenska Koreasjukhuset som
ett övergivande av vår allmänna utrikespolitiska linje, så var denna tolkning
oriktig. Om den fruktansvärda olyckan skulle hända, att Koreakriget övergick till
ett krig mellan stormakterna, bleve Sveriges uppgift att med stöd av vårt försvar
upprätthålla den väpnade neutralitetens politik, sade herr Undén.
Regeringen uppdrog i november åt de militära myndigheterna att utreda frågan
om organiserandet av en FN-styrka, som enligt reglerna i FN:s stadga och en av
FN-församlingen nyligen antagen fredsplan skulle kunna användas i
organisationens tjänst. Styrkan skulle rekryteras på frivillighetens väg bland de yngsta
årsklasserna inom armén och förslagsvis komma att bestå av 1 000 man.
Svensk-norsk tvist om räkfisket
En tvist om räkfisket i vattnen mellan Sverige och Norge aktualiserades på
hösten. Norge hade börjat tillämpa en ny grund för beräkningen av
territorialvattnens storlek i fjordarna. Beträffande några områden medförde detta
konflikt med England. Engelska fiskare avvisades av norska myndigheter. När
samma beräkningsgrund tillämpades i Oslofjorden, innebar detta, att svenska fiskare
avvisades från fiskevatten, som de förut hade använt och om vilka förut lokala
överenskommelser hade förelegat svenskar och norrmän emellan. Ett förslag från
den svenske utrikesministern, att de svenska räkfiskarna åter skulle få bruka sina
tidigare fångstplatser i Oslofjorden, detta i avvaktan på Haagdomstolens utslag i
den norsk-engelska tvisten, avvisades av norska regeringen. Sedermera kom
förhandlingar till stånd och resulterade i att svenske ambassadören Ahlmann och
statsminister Gerhardsen som fungerande norsk utrikesminister den 20 december
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
