Krisavveckling med efterspel Folkhushållningsdepartementet, som inrättades i oktober 1939 för att samordna de då redan påbörjade krisåtgärderna, ansågs 1950 ha fyllt sitt värv och upplöstes vid halvårsskiftet. Kvarlåtenskapen delades mellan jordbruksdepartementet och handelsdepartementet. Statssekreteraren Engelstedt konstaterade i Från departement och nämnder, att folkhushållningsdepartementets verksamhet berört praktiskt taget hela näringslivet. Meningsutbytena hade varit talrika; "enighet torde emellertid råda om att det varit nödvändigt att ett departement av denna typ funnits till under de kritiska åren". Livsmedelskommissionen, som stått i centrum för allmänhetens uppmärksamhet, försvann med tillkomsten av det permanenta organet Statens jordbruksnämnd. Men en särskild kriskommission inom nämnden fullföljde en rad kvarblivna uppgifter, bl. a. prissubventionerna och ransoneringen av det i handelspolitiken invecklade kaffet. Mot årets slut aktualiserades slopandet av subventionssystemet, och till den nya budgeten förbereddes en minskning av jordbruksdepartementets huvudtitel på denna punkt med 141 miljoner kronor. Från nyåret 1950 sammanslogs handels- och industrikommissionerna enligt en av den s. k. effektiviseringskommittén utarbetad plan. Arbetsuppgifterna omfattade i huvudsak regleringen av utlandshandeln, råvaruförsörjningen och produktionen på det industriella området. Vissa ärenden övertogs också från bränslekommissionen och trafikkommissionen i samband med avvecklingen av dessa organ. Bränslekommissionen upphävde i februari ransoneringen av eldningsolja 1 och 2. Det skedde efter en överenskommelse med oljebolagen och med vetskap om att tillgången på olja var otillräcklig för behovet, främst på grund av sparsamheten med dollar. Fastighetsägare och industriföretag varnades också för att inmontera oljeeldningsaggregat utan leveransgaranti från ett oljebolag. Regeringen bemyndigade i september bränslekommissionen att upphäva koks-och antracitregleringen senast på nyåret. Men under den växande oron ute i världen försämrades importläget, och den 29 december fattades i stället beslut om en skärpning av ransoneringen. Bränslekommissionens tilltänkta avveckling vid årsskiftet måste anstå tills vidare. Statens hyresråd beslöt den 9 juni att icke medgiva någon generell hyreshöjning för tiden 1 oktober 1950—september 1951. Reservanter i rådet ville tillåta en höjning varierande för olika orter mellan 3 och 10 procent, och diskussionens vågor gick höga med anknytning till bostadsproduktionens intrikata problem. Priskontrollniimnden arbetade under året som förut men släppte efter hand ett betydande antal varor, som ansågs riskfria ur prissynpunkt. Nya direktiv för prisregleringen utfärdades med giltighet från den 1 april till årets slut. Något annat än ett provisorium ansågs inte kunna förekomma, framhöll lagbyråchefen Göransson i folkhushållningsdepartementet, då man måste beakta sambandet med lönestoppet. Om detta hävdes, skulle förutsättningarna bli helt andra. Prisregleringens principer debatterades livligt mot årets slut i sammanhang med förarbetena till direktivens nästa upplaga. Motpolerna kunde sägas vara kravet på omedelbart avskaffande av priskontrollen och tanken att utsträcka prisregleringen till ett vidare fält för att bekämpa inflatoriska prisrörelser. 174