Avgående chefen för Nationalmuseum överintendent Erik Wettergren. Vårsalongen 1950 i Liljevalchs konsthall. Höstens evenemang framför andra var Det moderna museet, ävenledes i Liljevalchs, där nytillträdde nationalmuseichefen Otte Sköld i en stor, rörlig visning gav ett begrepp om museets bestånd av modern konst och om en tänkbar metod att redovisa för detta. Konstföreningarna i Stockholm ställde för första gången ut ett urval av sina inköp. Det skedde i Liljevalchs konsthall. Minnesutställningar Galerie Blanche gav en påminnelse om Isaac Griinewalds succé som teaterdekoratör med "Simson och Delila" genom att visa en svit studier och skisser till denna. Bland vårens övriga minnesutställningar kan nämnas Signe Hvistendahls hos Gummesons och Sture Fredrik Lundbergs i Svensk-franska. Höjdpunkten blev den stora översiktsutställningen över Elias Martin i Liljevalchs konsthall, där Martinspecialisten Ragnar Hoppe redovisade ett utomordentligt mångsidigt och kvalitativt ståtligt material. På hösten ordnade docent Carl Nordenfalk i Nationalmuseum en utställning av den svenske filmpionjären Viking Eggelings arbeten, samtidigt som museet gav en serie visningar av bland annat abstrakt avantgardefilm. Två konstnärinnor hedrades med minnesutställningar nämligen Sigrid Hjertén och målarinnan och konstmecenaten från Göteborg Charlotte Mannheimer. Uppsalakonstnären Carl-Herman Wetterivik ägnades en minnesutställning i Färg ocli form. Separatutställningar I den som vanligt mycket långa raden av separatutställningar kan följande nämnas (här uppräknade i tidsföljd): Britt-Mari Jacobson i Galerie möderne och 195