översvämmat område i Frändefors, södra Dalsland. Månadsmedia av temperaturen och deras avvikelser från resp. normalvärden för några utvalda stationer, nämligen Gällivare, Piteå, Östersund och Malmö, finns upptagna i tab. 1. Samma värden för Stockholm ingår i eller kan lätt beräknas från talen i tab. 2. Nederbördsförhållandena i stort under 1950 framgår av tab. 3, varest finnes redovisat nederbördens medelmängd pr månad och år i mm och i procent av normal mängd dels för varje landsdel för sig, dels för hela riket. Som redan förut nämnts var nederbördsmängden i medeltal för riket och hela året 118 procent av den normala, vilket i absolut mått innebär 651 mm. Av de olika landsdelarna hade Norrland i medeltal 595 mm, Svealand 694 mm och Götaland 769 mm motsvarande resp. 116, 119 och 120 procent av normal mängd. Av de enskilda månaderna hade endast maj och augusti nämnvärt underskott medan åtta var nederbördsrika, några utpräglat. Av dessa senare bör särskilt framhållas april och november, vilka i medeltal för hela riket fick 224 procent resp. 160 procent av normal mängd. Under förstnämnda månad föll den rikligaste nederbörden, 200—400 procent av den normala, i Norrland och mellersta och västra Svealand. Själva nederbördsmaximum var lokaliserat till Västerbotten, varest föll rekordartade mängder, 4 à 5 gånger så stora som normalt. I Umeå uppmättes sålunda icke mindre än 132 mm — normalvärdet är 32 mm — den utan jämförelse största februarimängd, som journalförts på denna plats. I november låg nederbördsmaximum med 250 procent eller mera av normal mängd i områdena kring södra Vänern, västra Hjälmaren och Siljan. I Vänersborg föll då 203 mm, innebärande nvtt novemberrekord. Även årssumman för denna plats var ovanligt hög, 1 057 mm, och har sedan nederbördsmätningarna började år 1860 endast överträffats en gång, nämligen 1890, då den var 30 mm högre eller 1 087 mm. Trakten kring södra Vänern var för öv- 239