Nya svenska rekord sattes av Ragnar Lundberg i stavhopp med 4,40 m, tillika europarekord, av Mona-Lisa Englund i trekamp med 2 021,5 poäng och i femkamp med 3 583 p. (enl. int. tabellen 2 936 p.). Vid EM i Bryssel löpte stafettlaget G. Brännström, T. Ekfeldt, R. Larsson, L.-E. Wolfbrandt 4x400 meter på 3.11,6, vilket är den bästa tid som nåtts av ett svenskt nationslag. Landskamperna i fri idrott gav idel segrar: Mot Finland i Stockholm 123—88 Mot Frankrike i Stockholm 109—103 Mot Finland och Norge i juniorlandskamp: Sverige 146,5, Finland 126,5, Norge 94 p. Mot Danmark i kvinnlig idrott 55—41. Spelarflykten till Italien Trots förlusten av våra stora olympiastjärnor i fotboll, Gunnar Gren, "Garvis" Carlsson, Gunnar Nordahl, Nils Liedholm och Bertil Nordahl, lyckades vårt VM-lag i Rio de Janeiro belägga tredje plats efter segrar över Italien (3—2) och Spanien (3—1) men med nederlag mot de blivande världsmästarna Uruguay (2—3) och Brasilien (1—7). Mot Paraguay blev resultatet 2—2. Beträffande resultaten i övriga landskamper se Idrottskrönikan. På hösten började spelarflykten till de sydeuropeiska länderna, framför allt Italien, ta en enorm fart och vid årets slut hade icke mindre än 25 spelare emigrerat. Fotbollförbundet beslöt då att införa en karenstid på 90 dagar, d. v. s. en spelare måste 90_dagar i förväg meddela, att han ämnade spela för en utländsk klubb. Denna bestämmelse föreföll vid årets slut göra god verkan eller också var det så, att speciellt det italienska intresset för svenska spelare började minska. Fotbollsåret avslutades med långa turneer för flera av de bästa lagen. Djurgården gjorde sålunda en "drömresa" till Fjärran östern och Philippi-nerna, Norrköping spelade i Etiopien, AIK i Israel, Elfsborg i Turkiet och Jönköping i USA. Märklig idrottsriksdag Sven, "Sleven", Säfwenberg, landets främsta bandymålvakt genom tiderna i en typisk attityd. Död 15 jan. 1950. Idrottsriksdagen i slutet på november blev märklig. Ombud från hela landet enade sig om en resolution till statsmakterna, där man framhöll, att idrottens andel av tipsmedlen var alldeles för liten, att idrottsanläggningar landet runt förföll i brist på medel och att det var nödvändigt, att statsmakterna kraftigare än hittills lämnade medel till landets största folkrörelse. 263