Albert Ahlin (Se föreg, sida.) J. A. Almqvist (Se föreg, sida.) Erik Bergvall (Se föreg, sida.) Harry Blomberg och han tävlade redan 1895 för Uppsala kappsimningssällskap. Sin största insats för idrotten gjorde han som mångårig chef för Stadion i Stockholm. "Han hade en förmåga att ta folk, som utlöste en flora av anekdoter. Snabbheten i repliken och det resoluta handlaget, när det drog ihop till kalabalik, var berömda och uppskattade. Erik Bergvall var en mycket omtyckt man i alla folklager." (Sven Sandstedt.) Död den 4 februari. Harry Blomberg, f. 1893. Författare. "Som författare och skald blev B. en av de mest lästa och uppskattade i vårt land, men författarskapet var blott ett av hans instrument. En gång var han vår populäraste folkbildningstalare, som samlade ansenliga skaror till sina föreläsningar runt om i landet. Och dock var det med sina märkliga 'bekännelseböcker' från senare år som han skulle göra sin mest fruktbärande och bestående insats. Skaldegåva, vältalighet och en brinnande ande vände han till verktyg i den kristna folkväckelsens tjänst." (Josef Oliv.) Död den 1 februari. Anna Branting, f. 1855. Publicist, författarinna, maka till redaktör, sedermera statsminister Hjalmar Branting, död 1925. Under signaturen René verkade hon som teaterrecensent i Social-Demokraten 1886—1892 och 1913—1917 samt i Stockholms-Tidningen 1892—1909. Hon skrev även flera romaner, av vilka några blev den tidens bestsellers såsom "Lena", "Sju martyrer" och "Staden". Död den 11 december. Axel Brusewitz, f. 1881. Skytteansk professor i vältalighet och statskunskap 1923—47. "Som vetenskaplig författare var han verksam på flera olika områden. Mest känd blev han genom sin insats för utforskande av omständigheterna kring tillkomsten av 1809 års regeringsform. I den följande utvecklingen av Sveriges statsskick intresserade honom främst frågan om riksdagens kontrdll över regeringsmaktens utövning och främst när det gällde riksdagens makt över utrikespolitiken övade han inflytande ej blott på den vetenskapliga debatten utan också på den faktiska lösningen av de konstitutionella problemen. Hans skrifter kännetecknades alltid av skärpa i problemställningarna och klarhet i stilen. Det var alltid fängslande att läsa dem, och ingen behövde någonsin sväva i tvivelsmål om innebörden av hans uppfattning. Likväl var han kanske än mera betydande som akademisk lärare. Han anslöt här till raden av stora Uppsalahumanister i modern tid: Adolf Noreen, Henrik Schück och Harald Hjärne — den sistnämnde jämte S. J. Boethius också Brusewitz' egen lärare. Liksom dessa gav han i sin undervisning långt mera än i sina skrifter. Och hans undervisning var liksom deras icke uteslutande knuten till lärorummet. Hans föreläsningar voro formfulländade, hans sammanfattningar av seminariediskussionerna storartade, men det starkaste intrycket gav han likväl i Statsvetenskapliga föreningen, vid postseminarier och nattgroggar samt vid personliga samtal. Resultatet av hans lärarverksamhet, mätt i de färdigställda avhandlingarnas antal och kvalitet, var också imponerande. Statskunskapens centrum låg i Uppsala, därpå kunde ingen tvivla." (Professor Gunnar Heckscher.) Död den 27 september. Bertil Bull Hedlund, f. 1893. Konstnär. "Bertil Bull Hedlund vann sina största segrar inom illustrationskonsten, där han kom att inta ställningen som den främste . . . Han har illustrerat många olika verk och nästan alltid på ett med dikten kongenialt sätt. Han har träffat stämningen lika omedelbar i de klassiska äventyrsromanerna som i de svenska folksagorna, han har återuppväckt den oscariska epoken i Ludvig Nordströms De tolv söndagarna och tolkat symbolspråket i modern lyrik, men framför allt har han skapat sina mästerverk när han fått fördjupa sig i den beundrade Anatole France. 'Drottning Gåsfot' är en toppunkt både i hans egen produktion och i modern svensk illustrationskonst." (Gotthard Johansson.) Död den 29 december. Ida Bäckman, f. 1867. Författarinna. Hon ägnade sig efter avlagd studentexamen först åt lärarinnekallet och gav sig sedan ut på vidsträckta färder till vitt skilda länder, frän vilka hon skrev 290