Jonas Folcker Olga Fåhræus Rudolf Fåhraeus Axel Jonsson Grönland och Lappland, som gåvo hans fantasi den inriktning, som kom att prägla hans senare verk. Det som inspirerade honom var inte i första hand den primitiva formen utan den föreställningsvärld, som låg bakom densamma. Den ledde honom inte heller till en abstrakt konst utan till en berättarstil, i vilken de gamla myterna och sagorna återberättades med en realism, som åtminstone till en början chockerade många genom sin ofta makabra cynism. Men det viktigaste var, att denna kontakt med ännu levande primitiv kultur gav E. utgångspunkten för hans högst personliga tolkning av de fornnordiska myterna och sagorna. Lapparna och eskimåerna visade lionom vägen till asarnas och vikingarnas värld, och på den vägen nådde han fram till en bild av denna, blottad på all nationell idealisering och långt ifrån någon arkeologisk rekonstruktion, men levande med en helt annan suggestiv kraft än någon tidigare framställning. Verket antog i Ossian Elgströms fantasi allt mer gigantiska former och blev till hans livsverk." (Gotthard Johansson.) Död den 20 maj. Jonas Folcker, f. 1886. Direktör, ordförande i Sveriges hotell- och restaurantförbund. F. började som officer men kom snart in i högerns organisation Allmänna valmansförbundet och var under några år 1 :e ombudsman i riksorganisationen. År 1924 blev han verkställande direktör i Kafé- och restaurang a.-b. Norma, varmed bl. a. förenades chefskapet för Berns salonger. Död den 17 augusti. Olga Fåhræus, f. 1857. F. d. skådespelerska. Hon var anställd vid Nya teatern (sedermera Svenska teatern) 1875—79 och vid Dramatiska teatern från sistnämnda år till 1887, då hon lämnade teaterbanan i samband med sitt äktenskap med skriftställaren Klas F. (Se Sv. D. A. XXII sid. 264.) Under en följd av år tillhörde hon senare Dramatens styrelse och var även lärarinna vid dess elevskola. Hon var en framstående scenisk kraft, berömd inte bara för sin ståtliga apparition utan även för sin plastik och replikföring. Död den 30 april. Rudolf Fåhræus, f. 1865. F. d. rektor. F. blev 1891 fil. dr på en historisk avhandling och kom sedan in på lärarbanan. Är 1904 blev han lektor och året därpå rektor vid Högre lärarinneseminariet. Efter en period som läroverksråd återvände han 1915 till sitt semlnarierektorat, som ban innehade till uppnådd pensionsålder. Han var bl. a. ledamot av skolkommissionen 1918 och dess ordförande. "Med sin omfattande humanistiska bildning och sin vidhjärtade uppfattning hade han alldeles särskilda förutsättningar att leda de blivande lärarinnornas utbildning." (F. lektor Adolf Ahlberg.) Död den 11 februari. Axel Jonsson, i. 1888. Verkställande direktör i Svenska Amerika Linien sedan 1929, styrelseledamot i en mängd rederibolag och företag med anknytning till sjöfarten. "Inom trafik- och turistväsendet gjorde han sina största och mest uppskattade insatser. Han var en banbrytare inom dessa områden, som lärde utlänningar känna Sverige och svenskarna att komma i kontakt ined skilda länder såväl inom som utom Europa." (Konsul Claes Grill.) Död den 11 januari. Thorsten Jonsson, f. 1910. Författare, publicist. J. inträdde i Dagens Nyheters tjänst 1943 och var till 1946 dess korrespondent i New York och därefter chef för tidningens kulturavdelning. Han gjorde sig ett högt skattat namn som kunnig, omdömesgill och oväldig kritiker, särskilt väl orienterad inom den moderna amerikanska litteraturen. Som skönlitterär författare debuterade ban redan vid mycket unga år. Hans novellsamling "Fly till vatten och morgon" (1941) och roman "Konvoj" (1947) utgör höjdpunkterna i hans litterära alstring. "Det är en stor och smärtsam förlust, som vår litterära värld vid hans plötsliga frånfälle har att anteckna." (Karl Ragnar Gierow.) Död den 7 augusti. Emil Kjellberg, f. 1875. Redaktör, medarbetare i Svenska Dagbladet. K. efterträdde 1895 sin fader, den kände publicisten Isidor K., såsom ägare och redaktör av "östgöten" i Linköping, kom senare in i Stockholmspressen och tillhörde från 1913 Svenska Dagbladets redaktion, där han arbetade på olika avdelningar. Inte mindre än tretton årgångar av Svenska Dagbladets 292