Viktor Larsson Edvin Leffler Adolf Lichtenstein Arvid Lidén Olof Kärnekull, f. 1885. Direktör, sedan 1921 chef för organisationsavdelningen inom Sveriges industriförbunds konsulterande organ, AB Industribyrån. K. var en av landets mest kända rationaliseringsexperter och författade talrika skrifter och artiklar i detta ämne. Död den 26 juni. Viktor Larsson, f. 1869. Förutvarande statsråd. L. började som vcrkstadsarbetare vid ASEA, kom in i kommunalpolitiken 1899 och från 1903 i rikspolitiken (andra kammaren till 1932, första kammaren 1933—41). Han var riksgäldsfullmäktig 1920—24 och 2 :e deputerad i riksbanken 1927—36. Kommunikationsminister i tredje Brantingska (Sandlerska) regeringen 1924—26. Död den 27 september. Edvin Leffler, f. 1875. Industriman. Efter studier och anställning i Göteborg knöts han 1910 till Kiunaströms väveri AB, vars ledare han blev två år senare. L. intog en framskjuten ställning såväl i Svenska textilfabrikanternas förening som i Bomullsväveriernas förening och Svenska bomullsfabrikantföreningen. I Västergötlands och Norra Hallands handelskammare var han ordförande. I nära ett kvartsekel tillhörde han landstinget och satt i andra kammaren 1921—24 och 1927—40 med undantag för 1937, då han tillhörde första kammaren. Död den 25 september. Adolf Lichtenstein, f. 1884. Professor i pediatrik vid Karolinska institutet 1932—49. Från 1933 till uppnådd pensionsålder var han överläkare vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus. "L. utförde en synnerligen förtjänstfull insats genom sin ihärdiga propaganda för inrättandet av specialavdelningar för barn vid landets centrallasarett. Han hyste ett levande intresse för den förebyggande barnavården och för socialmedicinska spörsmål. Internationellt uppskattade blev särskilt hans undersökningar angående den fria dietens betydelse vid behandlingen av sockersjuka barn." (Professor Nils Malmberg.) Död den 21 juli. Arvid Lidén, f. 1881. Landshövding i Kalmar län 1938—47. Sin landshövdingspost tillträdde han efter en lång och välmeriterad ämbetsmannagärning inom landsstaten, senast som landssekreterare i Norrbottens, Västmanlands och Stockholms län. Han togs tidigt i anspråk som förlikningsman i arbetstvister och som ordförande i flera förlikningskommissioner. Död den 5 januari. Lennart Lilliehöök, f. 1872. Generallöjtnant. L. började sin officersbana vid Göta artilleri, blev 1922 överste och chef för Wendes artilleriregemente, utnämndes 1930 till generalmajor, blev två år senare chef för västra arméfördelningen och fick 1937 generallöjtnants grad. Under andra världskriget var han inspektör för arméns motorfordonstjänst. L. var initiativtagare till de militärpedagogiska kurserna inom armén. Han var en framstående idrottsman och en av de första som insåg den militära idrottens betydelse. Död den 7 oktober. Rickard Lindström, f. 1894. Skriftställare, politiker. L. började som brädgårdsarbetare och kom via den socialdemokratiska ungdomsrörelsen in i politiken; han var under en följd av år ordförande i ungdomsförbundet och en tid även t. f. partisekreterare i arbetarpartiet. Första kammaren tillhörde L. från 1930. Han var huvudredaktör i Ny Tid, Göteborg, från 1933 och Morgon-Tidningen åren 1940—44. L. ägnade sig åt ett författarskap, som spände över stora områden, av vilka alla ingalunda var politiska. I ett otal skrifter utformade han sina synpunkter pä socialistisk teori och praxis. Han avvek från den snäva marxistiska tolkningen och hävdade ivrigt att socialdemokatien var en reformatorisk rörelse. I försvarsfrågan intog han tidigt en självständig ställning. Gång på gång sökte han förmå partiet till en mera positiv uppslutning kring försvarets ideer. Även i fråga om religionen avvek L. tidigt från de gängse partiuppfattningarna. "Inom det enkla svenska folket finns en outtömlig fond av varm religiositet", uttalade han i en artikel i Ny Tid 1936. "Detta utgör livs- och samhällsvärden av hög valör. De måste tillvaratagas, vårdas och förkovras. Socialdemokratien måste medverka härtill." Även L:s politiska motståndare lyssnade då han lät höra sitt kraftfulla dalamål i första kammaren. Han hörde utan tvivel till riksdagens få originella talare; det var färg och temperament över hans anföranden, som sällan följde de partikonventionella linjerna. Död den 16 juli. 294