Mars Mars 1. Ställföreträdarkonferensen om fred för Österrike ajourneras på obestämd tid sedan ryssarna åter visat att de inte vili få till stånd en uppgörelse, som kan ge Österrike möjlighet att leva ett fritt och självständigt liv. (Se 4/10.) 2. Stora utrensningar bland kommunisterna i Tjeckoslovakien. Chefen för konseljpresident Zapotockys kansli, Milan H e i m a n, begår självmord, redaktören för partiorganet Rude Pravo, Vilem Novy, utstöts och partisekreteraren för försvarsfrågor Bohdan Benda avslöjas som Tito-agent. Utrikesminister Vlado element i s häktas, anklagad för att han 1939 uppträtt som klassfiende genom att ta ställning mot Sovjet och sedan i London umgåtts med de borgerliga emigrantkretsarna kring Benesj och bedrivit en borgerligt präglad verksamhet i BBC och den brittiska pressen; 14 mars tillkännages att vice konseljpresident S i r o k y utnämnts till hans efterträdare. (Se 20/3.) 3. Fem avtal mellan Frankrike och Saar undertecknas i Paris. Frankrike avstår från sina anspråk på äganderätten till kolgruvorna men får rätt att exploatera dem mot royalty, vilket ger Saar goda inkomster. Frankrike utfäster sig att stödja Saars anspråk på äganderätten vid en blivande fredskonferens ; om dessa anspråk godkänns förlängs avtalet automatiskt på 50 år. Saar får självstyrelse inom ramen för en mynt- och tullunion med Frankrike. Det franska överkommissariatet avlöses av en diplomatisk beskickning och Saar får egen representant i Paris. Frankrike ansvarar för Saars försvar och franska sändebudet får en viss vetorätt. Västtyskland inlägger en kraftig protest. (Se 11/2 och 6/3 saint 17/2 och 4/5.) 5. Vid val i Grekland får populisterna 52 mandat, liberalerna 51, Plastiras parti 46, Papandreos parti 33, demokratiska fronten 21, metaxisterna 16 och övriga 16. Valutgången skapar inga stabila förhållanden. V e n i z e 1 o s, de liberalas ledare, bildar regering men avgår efter tre veckor och efterföljes av general Plastiras. Nya regeringskriser följer därefter slag i slag. (Se 27/4.) 6. Ny strejkvåg över Frankrike. I Paris sätts 3 000 lastbilar in när personalen vid bussarna och metron nedlägger arbetet. Strejk utbryter vid gas- och elverken och arbetarna tvångsinkallas. (Se 3/3 och 7/3.) 7. Frankrikes president A u r i o 1 anländer till London på ett tre dagars officiellt besök. (Se 6/3 och 28/4.) Ryske ingenjören G u b i t j e v, anställd vid FN:s sekretariat, och sekreteraren vid amerikanska justitiedepartementet Judith C o p 1 o n förklaras i New York skyldiga till spioneri. (Se 23/2 och 16/3 samt Sv. D. A. XXVII 5/3.) 8. Frankrike reglerar genom ett fördrag med kejsar B a o D a i sitt förhållande till Indokina. (Se 7/2 och 8/5.) Förbundskansler Adenauer förordar i ett intervjuuttalande en ekonomisk union mellan Västtyskland och Frankrike som första steget mot en politisk union med ett gemensamt parlamentariskt råd. (Se 9/5.) 12. Vid folkomröstning i Belgien om kung Leopold skall komma tillbaka röstar 2 933 000 eller 57,68 proc. ja och 2 150 000 nej. Nej-rösterna överväger i Vallonien och Bryssel. (Se 8/2 och 16/3.) Högsta sovjet väljes efter vanligheten med nästan 100-procentigt godkännande av en-partilistan. (Se 28/2 och 24/4.) 14. Italienska regeringen godkänner tre lagförslag, vilka går ut på att 8 000 storgods om 1 500 000 hektar skall styckas och jorden fördelas bland 250 000 lantarbetare, som efter 30 år skall bli självägande. Ersättning skall lämnas jordens förra ägare med V4, kontant och % i statsobligationer. En tioårsplan avser jordförbättringar, bevattningsarbeten och vägbyggen. För finansiering skapas en fond till vilken staten tillskjuter 100 miljarder lire om året i tio år för Syditalien och 20 miljarder för övriga delar av landet. Sedan lagkomplexet godkänts av parlamentet försättes det 12 maj i kraft och under hösten börjar jorden fördelas genom lottning bland lantarbetarna. (Se 27/1 och 18/3.) 15. Polen utträder ur internationella banken och valutafonden. (Se 20/3.) 16. Utrikesminister Acheson proklamerar i ett tal i San Francisco total diplomati mot den kommunistiska faran. USA, säger han, önskar fred men ej till varje pris. Sovjet måste skrinlägga sin expansionspolitik. (Se 7/3 och 30/3.) Kung Leopold begär av parlamentet omedelbar och definitiv lösning av kungafrågan. Två dagar senare spränges regeringen Eyskens, då katolikerna kräver alt kamrarna gemensamt skall rösta om upphävande av 1945 års regentskapslag, varvid de kungavänliga skulle få majoritet, medan de liberala håller fast vid att deputeradekammaren, där rojalisterna är i minoritet, och senaten skall rösta var för sig. Vallo-nerna hotar att bryta sig ut om kung Leopold återvänder. (Se 12/3 och 15/4.) / 312