svarskänsla. Även eljest företrädde han ej sällan vårt land utåt och alltid på ett sätt, som tillförde Sverige heder och anseende. En ädel, ridderlig människa, en kärnsvensk man har med prins Carl gått ur tiden. Han är ett föredöme för oss alla.” Vid sammanträde den 24 oktober med riksdagens kamrar höll talmännen minnestal över prins Carl och fick i uppdrag att till kungaparet och prinsessan Ingeborg framföra kamrarnas djupt kända deltagande. I första kammaren yttrade talman Johan Nilsson bl. a.: ”Hertigen av Västergötland prins Carl har slutat sin långa levnad. Genom sin goda och ädla personlighet och sin uppoffrande gärning i människokärlekens tjänst har han rest sig ett äreminne, som kommer att fortleva.” Talman August Sävström yttrade i andra kammaren: ”Vi har mottagit budskapet om prins Carls bortgång. Med all rätt kan sägas, att prins Carl med sitt demokratiska sinnelag och sin goda vilja att under lång tid stå som ledare för den humanitära världsorganisationen Röda korset vid sin bortgång omfattas av hela vårt folk med varma känslor, ty det står klart för oss alla vilken välsignelserik gärning Röda korset utfört under de båda världskrigen med hjälp åt invalider, krigsfångar och barn i olika delar av världen.” Kung Gustaf Adolf möter exkonung Leopold av Belgien när denne anländer till Stockholm med anledning av prins Carls frånfälle. En f redsfurste har gått bort Under rubriken En freds-furste skrev Svenska Dagbladet i en ledande artikel bl. a.: ”Vaken och plikttrogen har prins Carl visat sig vara under hela sin levnadsbana, och den energi, som hans oskiljaktige moitié under yngre år, prins Eugen, ägnade åt sitt konstnärskap, utlöste sig hos prins Carl i praktisk handling. Som kavalleriinspektör fullföljde han sin nitiska strävan att förbättra det högtstående svenska rytteriets krigsberedskap, vilket inbragte honom ett ärligt tack från dess sida vid hans avgång ur militärtjänsten. Därefter bytte symboliskt prins Carl sabeln mot samaritbindeln och blev under många årtionden en världsberömd ledare för det Röda kors, i vars tecken han vunnit stora segrar för sina humana ideal . . . Det är också bekant att det beredde prins Carl en särskild hugnad att kunna rädda en del svenskbybor ur Sovjetukraina. För fred och rätt värmdes prins Carls hjärta, men den som erinrar sig hans inträngande upprop till svenska nationen att teckna försvarslån under andra världskriget kan icke missta sig om att fosterlandet och försvaret för dess frihet var för honom en angelägenhet framför allt annat. Liksom prinsessan Ingeborgs farfader, Christian IX av Danmark, kunde prins Carl genom sina döttrars giftermål i någon mån benämnas ”Europas svärfar”. Men livets kölddrag skona icke höjder 38