Sveriges farligaste spionaffär Det farligaste spionage som svensk krigsmakt någonsin varit utsatt för — omdömet fälldes av chefen för försvarsstaben — kunde i slutet av september efter ett långvarigt spanings- och skuggningsarbete avslöjas av säkerhetspolisen. Den 21 september anhölls i Stockholm 42-årige flaggmaskinisten Ernst Hilding Andersson, och den 25 september offentliggjordes spionaffären i samband med att stadsfiskal W. Ryhninger hos rådhusrätten begärde Anderssons häktning. I säkerhetstjänstens kommuniké om affären meddelades, att Andersson ”åt en tjänsteman vid en främmande beskickning i Stockholm skaffat uppgifter om svenska militära förhållanden”. Utrikesdepartementet meddelade samma dag att utlänningen i fråga var en tjänsteman Nikolai Orlov hos Sovjetunionens marinattaché och att Sovjetunionens chargé d’affaires den 21 september kallats till utrikesdepartementet och underrättats om att Orlov icke var önskvärd i Sverige och oför-dröjligen borde lämna landet. Han reste från Sverige den 1 oktober med ett ryskt fartyg, dock först efter en förnyad påstötning från utrikesdepartementet. Andersson ställdes inför rätta och förklarades häktad den 27 september, sedan han erkänt att han spionerat för sovjetrysk räkning. Samtidigt lämnade åklagaren en kort redogörelse för spioneriets art. Andersson hade under sin tjänstgöring vid marinen skaffat uppgifter om krigsfartygs beväpning och utrustning och deras beredskapslägen samt uppgifter om viktiga försvarsanläggningar i Karlskrona och Stockholms skärgårdar. Vid de fortsatta polisförhören erkände Andersson den 28 september att han i hela två år spionerat för sovjetrysk räkning. Mystiska cykelfärder i Stockholm. Rannsakningen med Andersson inleddes den 30 oktober. Den hölls delvis inför lyckta dörrar, men genom dess offentliga del fick man en skrämmande kännedom om spioneriets fruktansvärda omfattning. Då framkom även att avslöjandet skett efter skuggning av Orlov, vilkens cykelfärder i staden väckt säkerhetspolisens uppmärksamhet. Orlov hade den 11 september cyklat till Tegelbacken, parkerat sin cykel under viadukten där och avlägsnat sig. Cykeln undersöktes och i dess verktygslåda påträffades två hoprullade pappersark kring 12 hundralappar, det hela omknutet med ett blågult snöre. Cykeln bevakades, och dagen därpå kom Andersson till platsen, tog Orlovs cykel och for med den till Södersjukhuset, där han tog fram rullen med pengarna, och tog sedan spårvagn till sitt hem i Aspudden. Följande morgon begärde Andersson tjänstledighet under tiden 13—17 september för brådskande familjeangelägenheter och uppgav som uppehållsort en fingerad adress i Nässjö. Han for emellertid direkt till Karlskrona och besökte örlogs-varvet där. Morgonen den 20 september parkerade Orlov på nytt sin cykel på Tegelbacken, där den hämtades av Andersson. Han cyklade även nu till Södersjukhuset, tog där fram några papper ur sin portfölj, vilka han stoppade i cykelns verktygslåda, och tog spårvagnen hem. Nu tog säkerhetspolisen hand om pappersbunten, som bestod av åtta till synes blanka pappersark. På kriminaltekniska anstalten konstaterades emellertid att de var fyllda med osynlig skrift i Anderssons handstil och att de innehöll rapporter om svenska krigsfartyg i Karlskrona, deras utrustning och blivande stationering. Nu fanns fullt bevismaterial och polisen kunde slå till. Andersson anhölls morgonen därpå på väg till sin arbetsplats. 54