Vanligt socker homeopatmedicin En tilltrasslad härva av svindelaffärer i homeopatisk medicin började nystas upp i slutet av juli månad. Den 23 :e slog polisen ner på 42-årige direktören John Daniel Wallin — son till den på sin tid beryktade ”undergörerskan” Beda Wallin — samt hans maka Rut Loreley, tillsammans innehavare av AB Pharmadrog och S:t Eriks droghandelsbolag, båda på Stora Essingen. Vid förhör erkände makarna, att de i fyra års tid sålt vanliga sockerpiller som ”potentierad” homeopatisk medicin. Anklagelsen mot Daniel Wallin gällde förutom detta bedrägeri även skattefusk av betydande omfattning. Båda makarna förklarades häktade, men fru WTallin frigavs av rådhusrätten den 27 september, dock med reseförbud i avvaktan på rättegång. Mannens begäran att bli försatt på fri fot avslogs däremot. Endast några dagar senare, den 28 juli, avslöjade kriminalpolisen i Stockholm en liknande bedrägeriaffär av betydligt större omfattning. Det gjordes vid en razzia i kemisk-tekniska fabriken Drogon i Viggbyholm. Innehavaren, direktör Leopold Gavatin, tillika ägare av ett par företag i Stockholm, Sundkost och Adrog, befann sig vid razzian på segling i farvattnen vid Bornholm, men anhölls där på begäran av stockholmspolisen. Tre andra inblandade blev samtidigt anhållna. Gavatin erkände, att hans företag Adrog helt varit upplagt för svindel med sockerpiller och att liknande skoj även förekommit vid Drogon. Det sistnämnda företaget hade haft en årsomsättning av 1 miljon kr., och här hade ordföranden i homeopatiska riksförbundet Herbert Kant haft en årsinkomst av 22 000 kr. Dessa avslöjanden ledde till att även Kant anhölls den 23 augusti och vidgick smuggling till Norge av homeopatiska preparat, deklarationsfusk och brott mot apo-teksvarustadgan. Han häktades av Stockholms rådhusrätt den 27 augusti men sattes åter på fri fot den 1 oktober. Gavatin, hans kamrer Bo Elis Ejdre och hans försäljningschef Sven Edgar Ric-hards-Holmberg, häktades likaledes den 27 augusti. Ännu en ”dubbelfabrik” i branschen blev föremål för polisens uppmärksamhet. Meddelanden om mystiska nattliga transporter medförde en razzia den 30 juli mot kemisk-tekniska fabriken Eton och Svenska industrikemikalier, båda företagen i Brännkyrkagatan 61 på Söder. Här kom dock polisen för sent. Allt hade hunnit bortföras. Företagens ägare ingenjör Arthur Dalén, tidigare anställd hos Gavatin, anhölls och erkände att även han sålt opotentierade sockerpiller. Med anledning av bedrägerierna gjorde medicinalstyrelsen en utredning om ho-meopatmedelsskador till följd av fördröjd sakkunnig behandling. 17 dödsfall kunde enligt denna utredning sättas i direkt samband med sådana skador, varjämte i ytterligare ett antal fall patienter fått bestående men. Medicinalstyrelsen sade sig genom utredningen ha styrkts i sin tidigare uttalade uppfattning att kvacksalverilagstiftningen icke erbjöd tillräckligt skydd för de sjuka. Vid årsskiftet avkunnades vid Stockholms rådhusrätt de första domarna i svindelhärvan. Direktör Daniel Wallin dömdes för grovt bedrägeri och falskdeklaration under synnerligen försvårande omständigheter till straffarbete i l'/2 år, medan fru Ruth Wallin fick ett års straffarbete, villkorligt utan övervakning. Mera kvacksalveri I början av året fann polisen sig föranlåten att närmare granska en 57-årig ”naturläkares” ogenerade manipulationer med en ”medicin” bestående av tvättad svavelblomma med några betydelselösa tillsatser. Mannen var en f. d. landskans-list Paul Jäderkvist, boende i Dalarö. Polisutredningen visade att här förelåg ett läkemedelsbedrägeri av stor omfattning; ett ”patient”-register, som polisen lyckades få ihop, upptog närmare 700 namn och det blev fastslaget, att Jäderkvist uppgivit sig kunna bota snart sagt vilka sjukdomar som helst med sin svavelblomma, från fetma till blindhet, eksem till epilepsi, reumatism till kräfta. Sammanlagt hade hans kur prövats på ett 70-tal olika krämpor. Enligt medicinalstyrelsens utlåtande kunde svavelblomman i J:s dosering ”medföra allvarlig fara för hälsan”. Jäderkvist häktades och det kom snart i dagen att han tidigare varit inblandad även i andra bedrägerihistorier. Icke utan skäl kunde åklagaren alltså göra gällande, att J. ingalunda var en ”kvacksalvare eller läkarcharla-tan utan en affärsman i bedrägeri som bytt bransch”. Rättegången mot J. blev mycket utdragen och krävde icke mindre än 23 sessionsdagar, och polisrapporten växte till en imponerande volym. Den 7 maj dömdes Jäderkvist av Stockholms rådhusrätt till tre års straffarbete för grovt bedrägeri, försök till grovt bedrägeri och förskingring. Domen var märklig såtillvida som en kvacksalvare här dömdes för bedrägeri och icke för ”obehörigt utövande av läkekonsten”. Domen vann ej laga kraft under året. Resultatet av sinnesundersökningen av Jäderkvist förelåg ej heller före årets slut. 62