Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör E. W. Lundgren - Försvar, utrikesfrågor, nya skatter, penningpolitik, treveckorssemester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion av herr Ohlon (fp) om eftersläpningen i arméns beväpning med
närpansar-vapen, särskilt granatgevär, samt bristerna i utbildningen med dessa vapen, till
följd av att ammunition saknats. Statsrådet meddelade, att bristen på granatgevär
beräknades bli avhjälpt under årets lopp. Flera talare underströk, att regeringen
icke kunde komma ifrån sitt ansvar för eftersläpningen. Efter ett kritiskt inlägg
av högermannen herr Lundqvist förklarade sig statsministern tro, att vårt land
trots förseningarna var på väg att uppnå hyggliga förhållanden på försvarets
område. De pressangrepp, som försvarsministern hade varit utsatt för, var enligt
statsministerns mening djupt orättvisa. I början av maj biföll riksdagen
regeringens förslag om upphävande av tidigare bestämmelser om värnpliktigs rätt att
tillgodoräkna sig beredskapstjänst som fullgjord repetitions- och beredskapsövning
samt tio dagars övning för det värnpliktiga befälet i anslutning till
repetitionsöv-ning. Däremot avslogs en borgerlig reservation om en förlängning av värnpliktiga
gruppchefers utbildningstid med 60 dagar, fördelad på 30 dagar i omedelbar
anslutning till första tjänstgöringen samt på tre befälsövningar om vardera 10
dagar. Försvarsministern pressades hårt av oppositionen i debatten om
gruppcheferna. En vädjan från högerledaren herr Hjalmarson om samförstånd mellan
de demokratiska partierna beträffande försvarets stärkande rönte instämmanden
från företrädare för de andra borgerliga partierna. I andra kammaren slutade
debatten med en frän uppgörelse mellan å ena sidan försvarsministern, å andra
sidan herrar Hjalmarson och von Seth från högern samt herrar Ohlin och Ståhl
från folkpartiet.
Statsutskottets majoritet anslöt sig i allt väsentligt till regeringens förslag under
försvarshuvudtiteln med de kompletteringar, som senare hade gjorts i fråga om
anslag till repetitionsövningar och avlöningsanslag för militär personal m. m.
Samtliga borgerliga utskottsledamöter reserverade sig för en höjning med 42
miljoner kronor för anskaffning av tygmateriel för armén och 50 procent
förstärkning av de ännu oförstärkta dagjaktflottiljerna, så snart ske kunde. Kamrarna
följde utskottets förslag på alla punkter. Debatten i andra kammaren blev en ny
uppgörelse med försvarsministern från oppositionens sida. Statsministern förklarade,
att regeringen ställde sig solidarisk med herr Vougt och att fortsatta angrepp på
denne skulle göra samarbetet med oppositionen omöjligt. Den socialdemokratiska
gruppen i kammaren stödde detta förtroendeuttalande till herr Vougts förmån.
Själv tillbakavisade försvarsministern framförda anmärkningar mot honom för
glidande och inkorrekta besked åt riksdag och allmänhet. På ett sent stadium
av debatten tog bondeförbundsledaren herr Hedlund i viss mån avstånd från
angreppen mot herr Vougt.
Sedan statsministern från herr Hedlund hade mottagit en skrivelse med
begäran om en utrikesdebatt (”Kinadebatt”), kom en sådan till stånd den 7 februari.
Den rörde sig närmast om den svenska FN-delegationens röstning i Kinafrågan.
En regeringsdeklaration upplästes i kamrarna av stats- och utrikesministrarna.
Enligt denna tvivlade regeringen starkt på ändamålsenligheten och effektiviteten
av sanktioner mot Kina och befarade, att sådana i ogynnsammaste fall kunde
utvecklas till något helt annat än som hade avsetts. Formen av en dom, som
öppnade vägen för sanktioner, ansågs icke vara nödvändig i det dåvarande läget och
befarades kunna göra mera skada än gagn med hänsyn till utsikterna att få
förhandlingar i gång. Ett konstaterande och ett ogillande i ungefär den form, som hade
använts i sexmaktsförslaget, var från politisk synpunkt att föredraga.
Tveksamheten inom FN om det sedan fattade beslutet hade, hette det, otvivelaktigt varit
långt större, än röstsiffrorna angav. Under den följande debatten i kamrarna
stödde bondeförbundet regeringens linje, medan däremot höger- och folkpartiledarna
deklarerade, att Sverige borde ha röstat ja till att Kina utpekades som angripare
men nej till eventuellt därefter föreslagna sanktioner. Herr Sandler (s) intog sam-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
