det Hammarskjöld, vilken därmed debuterade som talare i riksdagen. I andra kammaren efterlyste herr Hjalmarson ett besked från regeringen om dess program mot inflationen och förklarade, att högern icke kunde acceptera denna form av överbalansering. Herr Ohlin sade sig anse behovet av extraskatter vara alltför svagt motiverat från budgetsynpunkt. Socialdemokraten herr Hall motionerade senare om avslag på fordonsskatten, som han ville ha ersatt med tilläggsskatt på bensin. Socialdemokraten herr Lundberg motionerade om avslag på båda skatterna, önskade utredning om värnskatt och förslag om exportkonjunkturskatt; i avvaktan på dessa förslag borde skatteprocenten ökas. Högern, folkpartiet och bondeförbundet yrkade i gemensamma motioner avslag på dels höjningen av fordonsskatten, dels elskatten. I det härigenom uppkomna läget anmodade bevillningsutskottets ordförande herr Adolv Olsson i Gävle (s) utskottsledamöterna att hos partiledarna begära överläggningar i syfte att åstadkomma en samförståndslös-ning i dessa skattefrågor. Efter ett par dagar meddelade herr Olsson i utskottet, att hans ansträngningar i denna riktning hade misslyckats. Stockholmshögern anordnade en bilkaravan som protest mot förslaget om dubbel bilskatt; initiativet rönte livlig anslutning. Vid utskottets votering om de båda skatterna avgavs tio röster för bifall och tio för avslag; genom lottning stannade utskottet för avslag. Avslagsyrkandet vann sedan i andra kammaren med 113 röster mot 106, medan däremot regeringen segrade i första kammaren med 77 röster mot 68. De därpå följande gemensamma voteringarna avgjorde ärendena till regeringsför-slagens förmån. Majoriteterna var i båda fallen mycket små. Finansminister Sköld hade vid samma tid framgång även i en annan angelägenhet, där han ändå hade regeringskamraterna emot sig. Socialminister Möller hade framlagt en proposition om anslag till fria resor för barn och husmödrar. Herr Sköld hade därvid avgivit ett särskilt yttrande till statsrådsprotokollet. Han ville i enlighet med de wärnska besparingsförslagen pruta en halv miljon på barnresorna och i analogi därmed sänka anslaget till de fria resorna för husmödrar med 150 000 kronor. För de hittills avgiftsfria resorna skulle i allmänhet uttagas en särskild avgift. När ärendet kom före i andra kammaren, uppträdde herr Sköld i kammarens talarestol och yrkade bifall till statsutskottets majoritetsför-slag, som hade gått herr Möller emot. Herr Möller talade i båda kamrarna för sin proposition och betecknade utskottets med herr Skölds mening överensstämmande förslag som den sociala reaktionens första stormsvala. I första kammaren segrade reservationen med lottens hjälp, i andra kammaren däremot utskottet med 112 röster mot 97. Vid den gemensamma voteringen följde riksdagen herr Skölds sparsamhetslinje. Båda kamrarna hade långa ekonomiska debatter den 4 april i samband med handläggningen av riksbanks- och riksgäldsfullmäktiges förvaltning för år 1950. Högerledaren herr Hjalmarson och folkpartiledaren herr Ohlin kritiserade i andra kammaren regeringens finanspolitik och framlade förslag om praktiska åtgärder till skydd för penningvärdet. Herr Hjalmarson föreslog dessutom en expertutredning om räntepolitiken. Finansminister Sköld betonade, att prisstegringarna i Sverige främst berodde på prisstegringar utomlands. Penningmarknaden kunde enligt hans mening icke ytterligare åtstramas, utan att en räntehöjning bleve följden. Hamstringsvågen lägger sig, ansåg han, de höga byggnadskostnaderna medför, att folk till och med återlämnar byggnadstillstånd. I första kammaren antydde herr Sköld, att bakom det av en bankdirektör i ett tal nyligen framförda kravet på en ränteanpassning låg spekulationssyften. Herr Andrén (h) reagerade mot sådana antydningar, vilka, efter vad han kunde finna, hade framförts utan skymt av bevis. När bankoutskottets utlåtande om penningpolitiken förelåg i slutet av maj, var det åtföljt av reservationer från dels högern och folkpartiet, dels bondeförbundet. Under debatten härom i andra kammaren stod räntefrågan 70