Musik och dans Av KAJSA ROOTZÉN Det svenska musiklivet utvecklade sig under 1951 efter likartade principer som förut, och antalet konserter på skilda håll var ungefär detsamma som under närmast föregående år. I fråga om publikfrekvensen kunde dock märkas en ytterligare tillbakagång efter den högkonjunktur som präglade krigsåren. I Stockholm var sålunda anslutningen vid enskilda konserter särskilt under höstterminen jämförelsevis begränsad, och även kring orkestermusiken glesnade här åhörarskarorna rätt påfallande, och i Göteborg klagades med skäl över det bristande intresset för kammarmusik. Konsertverksamheten i Stockholm Konsertföreningen uppsatte som nya verk på sin spellista bl. a. Gunnar de Frumerie: Divertimento; Lars-Erik Larsson: Musik för orkester; Ingvar Lidholm: Cantata för baryton och orkester; Hilding Rosenberg: Pianokonsert; Béla Barték: Altfiolkonsert; Werner Egk: Fransk svit; Paul Hindemith: Tema Från Nordiska sångfesten i Stockholm: körernas samling vid av slutning skons er ten i Stadion. 163