Radioåret 1951 Av intendent BÖRJE LINDELL Jungfru jungfru jungfru kär — här är Karusellen som ska gå till kvällen —. Det kan kanske förefalla lättfärdigt att välja den refrängen till ett radioårs vinjett. Men nu har radion en dubbel uppgift — att underhålla lika väl som att förmedla fakta och kunskaper. Och underhållningen är inte den minst viktiga delen. Det kan därför vara på sin plats att anteckna att år 1951 kunde framvisa en av de allra största programsucceer som radion kunnat notera under årens lopp —■ lördagstimmen Karusellen. Den kom att snabbt växa sig in i lyssnarnas medvetande, den lyckades påvisbart påverka svenska folkets lördagsvanor, den slog t. o. m. en bra bit utanför landets gränser. Radion kom sannolikt att för en hel del lyssnare bli mer eller mindre synonym med Karusellen. Men en hel del annat hände och sändes också. Den sammanlagda programtiden uppgick till 4 934 timmar. Kortvågen arbetade jämsides med program till utlandet i 1 505 timmar. Licensantalet vid årets slut uppgick till 2 205 029, vilket innebar en ökning med 52 049 sedan föregående årsskifte. Licenstätheten blev sålunda 313 per tusen invånare — fortfarande är Sverige ett av de mest radiolyssnande landen i världen. För att börja med föredragsavdelningens verksamhet så grupperades dess olika programinslag som förr om åren kring fortlöpande serier i olika ämnessfärer. Serien om Nordisk konst fortsatte sålunda med föredrag om grannländernas konstnärer. En serie om fyra socialreportage behandlade alkoholismen, de ogifta mödrarnas problem och ”diktatur på kontor”. Samhällets vardagsrum, d. v. s. miljön utanför hemmet, behandlades i tre program. Hur mycket tror vi på Gud? — den frågan fick bli det genomgående temat för några program behandlande svenskt fromhetsliv. Familjen i förvandling blev föremål för fem program. Vi och Männen bakom radiokarusellen. Från vänster Gösta Wernlöf, Gunnar Wersén, Per-Martin Ham-berg, Stig Rybrant, Lennart Hyland och Sixten Ahrenberg. 179