I ÅRETS MARGINAL ”1 st. f. (l. pansarskepp” avsåg del nästan 50-åriga pansarskeppet Tapperheten som ansågs ha uppnått skrotåldern. Tolv anbud inkom till örlogsvarvet på inköp för nedskrotning au den gamle trotjänaren. Samtidigt med ”Tapperhelen” nedskrotades även bankdirektör K. A. Wallenbergs lustjakt Fusijama, som på sin tid skänktes till marinen. Den högst betalda personen i USA var chefen för General Motors, Charles E. VVilson, som lyfte 626 300 dollar i avlöning och bonus. 'Ytterligare tre amerikanska storföretag slöt sig under 1951 till ”miljardklubben”, d. v. s. noterade tillgångar över miljarden dollar. De tre var Sears, Roebuck & Co., den kända postorderfirman, Financial Corp. och American Trust Co. of San Francisco. Bell Telephone System, som ledde i den förnäma skaran, vilken under året nådde rekordantalet 58, ökade 1950 sina tillgångar med 800 miljoner till 11,5 miljarder. Nummer två i ordningen var Metropolitan Life med 10,3 miljarder och sedan följde Prudential Life 8,9, Bank of America 6,8 o. s. v. Standard Oil i New Jersey var nia med 4,1 miljarder, tätt följt av General Motors med 3,i. * När general MacArthur i april återvände till USA slog han och hans familj sig ned i en lyxsvit på tio rum på Waldorf Astoria för vilken hyran belöpte sig till 130 dollar om dagen. I juni förklarade generalen att han tänkte bo kvar på hotellet ett helt år. I svenskt mynt skulle årshyran motsvara 240 000 kr. * Barnbörd shus et Pro Patria upphörde med året. Det var Skandinaviens äldsta barnbörds-hus. Den första som föddes på Pro Patria var flickan Johanna Lovisa, som kom till världen den 11 september 1774, den sista var också en flicka, född den 15 december 1951. Bland sina namn fick hon också Lovisa som påminnelse om nr 1. Sammanlagt föddes på Pro Patria omkring 100 000 barn. Detta anslag sattes upp vid trappan till vigselrummet i Stockholms rådhus. SVEA STEG NER ytterligare ett steg från sin fotbollspiedestal genom köpenliamnsnederlaget (landskampen i Köpenhamn mot Danmark den 21 oktober då Sverige förlorade med 3—1), och den tillintetgjorde marg.-poeten grep därför till Tegnérs Svea och behandlar henne som hon i dag skulle ha skrivits, icke av den lyriske växjöbispen utan av hans idrottsbladige ättling (redaktör Torsten Tegnér i Idrottsbladet) : — Kock som dem hållit varm och deras form bedömer, lag, som ärvt hjältars dress och deras konster glömmer, ur skuggan av 3—1 jag ägnar er ett snyft! Om fotboll ni, likt mig, tycks veta ej ett dyft! Hur smids vårt svenska stål i UK:s tankesmedja? Att sätta halvback in i landslagsforwardskedja! E n center är för lång, en annan är för kort. De sparkmän, som vi haft, försåldes på export. Sörj, landslag, vad du mist till Söderns välska länder! Snart finns blott kisar kvar som lirar boll med händer! Det saknas en strateg, det saknas ett geni! Finns ingen i vårt land, som utför dribbleri? De lagrar som vi vann är nu ifrån oss tagna. London och Rio! (suck!) Nu ligger hjältar slagna. Så suckar Sveas folk från Sareks vida fjäll till Leksands glödritstift och Kiviks karusell: — Vad är det som har skett med dessa (gamla) pojkar? Skorr hörs i skånings sång, i sorgmod lappen jojkar. Finns guldpojkar ej mer, finns ingen bragdman kvar? Är detta garnityr det enda som vi har? Vårt hopp står ändå fast — när detta vi begråter — att inom Sveriges gräns få spöa Danmark åter. BR1SCO. 204