Johan Johansson Carl Juhlin-Dannfelt Gunnar Kahlmeter Ivar Kåge Karl-Henrik Högstedt, f. 1872. President i kammarrätten 1929—40. Revisionssekreterare 1911 och häradshövding 1912, blev H. 1918 vattenrättsdomare i österbygdens vattendomstol och tre år senare justitieråd. Han var särskilt intresserad av vattenrättslagstiftningen och tog verksam del i tillkomsten av lagarna på detta område. Död den 6 april. Johan Johansson, f. 1879. Konstnär. J., som var född i Lund och intog en ledande ställning 1 skånsk konst, studerade först i Dresden och Berlin och vistades senare i Italien och Frankrike. Sitt genombrott inför en bredare publik fick han 1932 då han öppnade en retrospektiv utställning i Konstakademien. J. var en utmärkt porträttör men framför allt en fin landskaps-skildrare. Död den 6 maj. Carl Juhlin-Dannfelt, f. 1904. överläkare, en av landets allra främsta specialister på de allergiska sjukdomarna. Han var sedan 1949 chef för deh allergiska kliniken vid S:t Görans sjukhus i Stockholm och nedlade här ett imponerande organisatoriskt arbete. Död den 4 september. Gunnar Kahlmeter, f. 1885. överläkare vid olika stockholmssjukhus till 1949. Professors namn 1946. K. kom efter att ha disputerat på ett reumatologiskt ämne att i allt högre grad ägna sitt intresse åt de reumatiska sjukdomarna och ”kunde med fog betecknas som en av sin tids förnämsta reumatologer . . . Han var en av de första som påvisade den stora och deletära roll som de reumatiska sjukdomarna spela för samhället på grund av att de äro så vanliga och så ofta ha arbetsoförmåga till följd . . . Namnet Kahlmeter dominerar helt den första epoken inom svensk reumatologi”. (överläkare Eric Jonsson i Sv. D.) Död den 6 oktober. Ivar Kåge, f. 1882. Skådespelare. Efter att ha genomgått Dramatens elevskola och varit knuten till bl. a. Svenska teatern i Stockholm, engagerades han 1913 vid Dramaten, som han tillhörde till uppnådd pensionsålder 1943. K. var en talangfull och skicklig karaktärsskådespe-lare med ett stort register. Han var även verksam som filmskådespelare och uppläsare. Död den 2 april. William Linder, f. 1876. Förutvarande statsråd (konsult i första Brantingska ministären 1920). Borgmästare i Malmö 1925—41, ledamot av riksdagens första kammare 1919—47. L. var en av den svenska idrottsrörelsens pioniärer. Död den 14 augusti. Axel Lindqvist, f. 1878. Ledamot av riksdagens andra kammare 1911—20 och 1922—48. Född på Kosta som son av en glasslipare började han själv i yrket och kom sedan via fackföreningar och nykterhetsrörelse in i rikspolitiken. ”Inom riksdagen specialiserade han sig på lagfrågor och blev med tiden en verklig lekmannaexpert på civillagstiftningens och sociallagstiftningens område. Inte utan skäl kallades han i riksdagskretsar för ’justitierådet’, och mer än en av de verkliga juridiska experter, som stod till första lagutskottets förfogande, förvånades över Axel Lindqvists juridiska kunskaper. L. hade stort inflytande inom sitt parti och var en god representant för svensk folklig självstyrelse.” (Fil. dr Ivar Anderson i Sv. D.) Död den 20 maj. Gunnar Lindström, f. 1896. Agronom, godsägare. L. innehade Qvensås gård vid Eksjö som han hade gjort till mönsterjordbruk med en djurbesättning, som hörde till de förnämsta i Sverige. L. gjorde sig under 1920-talet vida känd som en utomordentlig idrottsman och slog världsrekord i spjutkastning 1924 i Eksjö med ett kast på 66,62 m. Han var svensk mästare i spjut fem gånger och erövrade vid olympiska spelen 1924 silvermedaljen i spjutkastning. År 1928 höjde han svenska rekordet till 67,77 m. Död den 6 oktober till följd av de skador han ådragit sig vid en ridolycka den 29 september. Jakob Lundahl, f. 1875. Redaktör, frikyrklig missionssekreterare. L. verkade under några ungdomsår som missionsarbetare i Kongo och var därefter under flera årtionden knuten till Svenska missionsförbundets expedition. Under 35 år var han Svenska missionsrådets sekreterare 256