Sture Mörtsell Gustaf Olsson Anders Pers Axel W. Persson 1917. Som lantförs var sminister arbetade han energiskt på att utbygga den nya arméorganisationen, genomförde fältartilleriets förstärkning och utrustade militärförbanden med tidsenliga vapen. Död den 12 oktober. Sture Mörtsell, f. 1899. Professor vid Tekniska högskolan i anrikning sedan 1942. Efter avlagd bergsingenjörsexamen var han verksam vid gruvföretag i Sverige och Finland och var avdelningschef vid Bolidens gruv-AB 1929—42. Död den 7 juli till följd av skador som han ådragit sig vid en bilolycka i Harmånger den 4 juli varvid även hans maka omkom. Gustaf Olsson, f. 1899. Fil. dr, utrikesredaktör i Svenska Dagbladet sedan 1933. ”En utrikesredaktör i en tidning möter i vårä dagar i viss mån samma textkritiska problem som historikern i sina urkunder, och på ett ögonblick måste den för utrikesavdelningen ansvarige mobilisera mycken erfarenhet och kringsynt kunskap för att skilja de närande kornen från de onyttiga agnarna. Häri hade Gustaf Olsson sin styrka, och den var en kombination av flera betydelsefulla färdigheter: gedigen politisk bildning, den mest vidsträckta beläsenhet och ett brinnande intresse för uppgiften.” (Otto Järte i Sv. D.) Död den 25 december. Anders Pers, f. 1860. Redaktör. Huvudredaktör under femtio år för Vestmanlands Läns Tidning. Ledamot av riksdagens första kammare 1911—27. Kommunalman. Initiativtagare till Vasaloppet. ”Pers var bonde och folkhögskollärare innan han blev journalist; därav föreningen av kärv realism och varm idealitet i hans väsen. Han skrev enkelt och klart, lättfattligt för var och en, men ägde en obestridlig litterär talang. Hans ledarartiklar sysslade oftare med kulturella frågor, kommunala angelägenheter och praktiska problem än med partipolitiken. Men i själ och hjärta var han en trogen frisinnad i ordets gamla, egentliga bemärkelse. Med särskilt intresse omfattade han folkbildnings- och folkbiblioteksarbetet. Han var själv en stor bokälskare — bara hans sätt att hålla i en bok vittnade om kärlek och tacksamhet för bokens gåva. I den svenska pressens hävder står Anders Pers namn fast ristat.” (Fil. dr Ivar Anderson i Sv. D.) Död den 23 augusti. Axel W. Persson, f. 1888. Professor i klassisk fornkunskap och antikens historia vid Uppsala universitet sedan 1924. Han började som klassisk filolog men drogs alltmera över till den klassiska arkeologien. Sina sporrar som fältarkeolog och utgrävare tjänade han vid de på dåvarande kronprins Gustaf Adolfs initiativ tillkomna grävningarna i Asine i Argolis. ”Hans finnarlycka blev ett ordspråk, men han hade icke blott tur, han hade den säkra instinkt, som leder den borne arkeologen till den rätta platsen. Hans namn flög över världen tack vare de sagolikt rika fynden i kungagraven i Dendra, de rikaste fynd från den mykenska tiden som gjorts sedan Schliemanns dagar. Nya grävningar på samma plats bragte nya rika fynd fast icke av samma sensationella art men ytterligt viktiga, särskilt för gravkulten. Hans därpå följande grävningar i Berbati, en ort i närheten, blottade en annan sida av denna tid, krukmakarindustrien, som tillverkat mycket av de massor av vaser som spriddes över hela Medelhavsvärlden.” (Professor Martin P:n Nilsson i Sv. D.) Vid sin bortgång stod han i begrepp att starta en utgrävnings-kampanj i Labranda i Karien i sydvästra hörnet av Mindre Asien. Död den 7 maj. Alfred Pettersson, f. 1867. Professor i allmän hälsovårdslära vid Karolinska institutet 1919—32. Föreståndare för statens bakteriologiska laboratorium 1909—19. Under den stora barnförlamnings-epidemien 1911 företogs på P:s initiativ en betydelsefull undersökning angående smittans spridning vid barnförlamning. Död den 3 december. Lennart von Post. f. 1884. Professor i allmän och historisk geologi vid Stockholms högskola 1929—50. ”Efter Gerard De Geers död framstod von Post som den främste kvartärgeologen 258