September September som enda främmande makt hålla försvars-styrkor i Japan. (Se 4/9 och 15/10.) 9. Parlamentsvalen i Grekland resulterar i en stor framgång för fältmarskalk P a p a-g o s’ nybildade samlingsparti, som dock icke får absolut majoritet. Sedan Papagop vägrat att bilda en koalitionsministär ges detta uppdrag åt general Plastiras. Kinesiska kommuniststyrkor besätter Tibets huvudstad Lhasa. (Se 16/8.) 11. Sovjet anklagar i en skarpt hållen not Frankrike för att föra samma slags politik som den som hjälpte Hitler att börja andra världskriget. Franska regeringen avvisar beskyllningarna i bestämda ordalag. (Se 30/8 och 30/9 samt 23/7 och 14/10.) Ett tjeckoslovakiskt tåg förs av sin förare och eldare över gränsen till Västtyskland med 111 personer ombord. Huvuddelen av dessa får på begäran återvända, men 31 personer, däribland lokpersonalen och deras familjer, får kvarstanna som politiska flyktingar. (Se 7/9 och 27/11.) 12. General Marshall avlöses som amerikansk försvarsminister av sin tidigare medarbetare Robert Lovett. (Se 16/8 och 5/10.) 14. Amerikanska, brittiska och franska utrikesministrarna, som mellan konferenserna i San Francisco och Ottawa överlagt i Washington, beslutar att erbjuda Västtyskland en provisorisk separatfred i form av ett s. k. fredskontrakt som skall ersätta ockupationsregimen. Avsikten säges vara att låta ett demokratiskt Tyskland på likställighetens grund ingå i ett konti-nentaleuropeiskt samfund, överläggningar härom inleds omedelbart i Bonn. Samtidigt uttalar de tre utrikesministrarna sitt stöd för Schumanplanen och planerna på en Europaarmé. (Se 8/9 och 15/9 samt 5/9 och 27/12.) 15. östtyske ministerpresidenten G r o t e-w o h 1 riktar en ny vädjan till Bonnre-geringen om att medverka i alltyska val för att därmed åstadkomma de båda tyska rikshalvornas återförenande. Förslaget avvisas kategoriskt av västtyske förbundskanslern Adenauer, som emellertid 27/9 i 14 punkter uppställer sina egna villkor för alltyska val. Dessa förkastas i sin tur av de östtyska ledarna, men kontakten består. En senare vädjan av östtyske presidenten Pieck 3/11 avvisas av hans västtyske ämbetsbroder H e u s s. (Se 14/9 och 20/9.) 17. Atlantpäktsrådet sammanträder i Ottawa. Greklands och Turkiets anslutning till pakten stöter till en början på motstånd från flera småstater under Danmarks ledning men godkännes slutligen. Konferensen sysslar främst med de försvarsekonomiska problemen och uppdrar åt ett tremannaut-skott representerande de tre stormakterna att ta hand om dessa. (Se 19/6 och 13/10.) 19. Brittiske premierministern A 11 1 e e utlyser nyval till underhuset till den 25 oktober. (Se 2/8 och 23/9.) 20. Väst- och Östtyskland undertecknar ett handelsavtal, vars verkan emellertid inom kort förtas av ryska restriktioner på Berlins handelsförbindelser västerut som föranleder starka slitningar mellan öst och väst. (Se 15/9 och 3/10.) 22. En folkomröstning i Australien förkastar ministären Menzies’ lagförslag om förbud för kommunistpartiet. (Se 28/4.) President Trumans specielle medlare i oljekonflikten Averell Harrimän skakar hand med premierminister Mos-sadeq, då det misslyckade medlingsförsöket inleddes. 293