November 26. Europarådet samlas till andra delen av sin årssession, varvid huvudintresset knyter sig till Storbritanniens fortsatt reserverade hållning trots regeringsskiftet. Inrikesminister F y f e förklarar att britterna inte kommer att ansluta sig till ett europeiskt förbund men utlovar intim brittisk samverkan med den kontinentala gemenskapen. Denna hållning väcker allmän besvikelse, och 11/12 avgår rådgivande församlingens president S p a a k, Belgien, som protest mot detta och mot rådets negativa uppträdande över huvud taget. (Se 3/5.) 27. Vice konseljpresidenten i Tjeckoslovakien Rudolf Slansky, tidigare sekreterare i kommunistiska partiet, avsättes och häktas, anklagad för spionage. (Se 11/9.) December 3. Västtyske förbundskanslern Adenauer anländer till London, där han bl. a. mottas i audiens av kung George och i en anda av ömsesidig hjärtlighet överlägger med premierminister Churchill och utrikesminister Eden om de brittisktyska förbindelsernas utveckling. (Se 22/11 samt 20/11 och 17/12.) Kommunistförhandlarna i Korea föreslår att inspektionsgrupper från neutrala stater skall inbjudas att övervaka en eventuell vapenvila. Amerikanska regeringen kontaktar härom Sverige, Norge och Schweiz, vilka lämnar jakande svar. (Se 14/11.) 8. Med stridsvagnar i spetsen bryter britterna i Suezområdet en ny väg till staden Suez vattenreningsverk, varvid ett femtiotal egyptiska lerhyddor raseras. Den redan förut spända stämningen, som under veckor lett till blodiga intermezzon, tillspetsas ytterligare, trots att britterna några dagar tidigare dragit bort sina trupper från städerna Suez, Ismailia och Port Said. Egypterna förklarar undantagstillstånd i Cairo och Alexandria och avger protest. (Se 22/10 och 26/12.) 9. President Truman avbryter oförmodat sin vintersemester i Florida för sekreta förhandlingar med sina närmaste medarbetare. Ett av resultaten är ett beslut att företa en statlig utredning av korruptionen inom skatteverket. Domaren M u r p h y utses till ordförande, men i övrigt går det trögt med besättandet av platserna i kommissionen. (Se 21/11.) 13. Schumanplanen godkännes med stor majoritet av franska parlamentet. (Se 18/4 samt 24/11 och 17/12.) December 14. Belgien vägrar att följa ett krav som framlagts av ett speciellt utskott inom Atlantpakten på att dess försvar sutgifter skall ökas med 50 procent. (Se 16/7 samt 22/11.) 17. Premierminister Churchill och utrikesminister Eden anländer till Paris på ett kort besök hos den franska statsledningen efter Adenauers tidigare visit i London, överläggningarna leder till ett dämpande av den franska kritiken mot britternas negativa hållning till europaarbetet och i stället uttrycker fransmännen tillfredsställelse över de'brittiska utfästelserna om fristående samverkan med de nya europeiska institutionerna. (Se 3/12 och 29/12 samt 13/12.) 21. Sedan 10 länder förklarat sig godkänna den revision av italienska fredsfördraget som västmakterna medgivit betraktar Italien trots ryska protester den reviderade versionen som giltig. Förändringen innebär främst en avsevärd uppmjukning av de militära restriktionerna. (Se 30/9.) 24. De tre förutvarande italienska kolonierna i Nordafrika, Cyrenaica, Tripolitanien och Fezzan, erhåller i enlighet med ett FN-beslut självständighet såsom den oavhängiga staten Libyen. Senussiernas emir I d r i s utropas till konung. Landet erkänner kung F a r u k av Egypten som konung också över Sudan men ansluter sig samtidigt ekonomiskt till sterlingom-rådet. 26. Kung F a r u k av Egypten utnämner två erkänt brittiskvänliga politiker som sina närmaste personliga rådgivare, vilket aktualiserar en länge undertryckt spänning mellan honom och kabinettet Nahas. Faruk anses vara djupt oroad av den egyptiska orienteringen mot Sovjet. Omfattande demonstrationer mot kungen i Cairo och Alexandria möts med starka polisuppbåd, och universitetet och högre läroanstalter stängs för några dagar. I kanalzonen intar britterna alltjämt en fast hållning. överbefälhavaren general Robert-s o n bekräftar efter ett besök i London att man ämnar stå kvar oberoende av alla provokationer. (Se 8/12.) 27. Sex västeuropeiska utrikesministrar, representerande Frankrike, Italien, Västtyskland, Belgien, Holland och Luxemburg, samlas i Paris för att söka nå enighet om upprättandet av en gemensam Europaarmé enligt den s. k. Plevenplanen, varom segslitna expertförhandlingar pågått hela hösten. Trots vissa framsteg i fråga om den yttre administrativa ramen — bl. a. skall ett gemensamt ”för svar sparlament” tillsättas 300