Bland konung Gustaf Adolfs otaliga födelsedagsgåvor bör särskilt nämnas drottning Ingrids gåva, ett utomordentligt broderiarbete, utfört av drottningen personligen. Det var tre infällda dukar till ett satsbord med en skildring i broderi av konungens hela liv. Konung Haakons gåva var en praktfull kristallpokal med konung Gustaf Adolfs spegelmonogram, medan president Paasikivi överlämnade en oljemålning, ”Vårflöde”, av Eero Järnefelt med tillägnan i guld på ramen. Till 70-årsdagen präglades även en minnesmedalj med konungens bild i profil på framsidan och på frånsidan inskriptionen Artium Fautor (Kulturens främjare). Konungens 70-årsdag hög-tidlighölls av de svenska beskickningarna med mottagningar liksom även av de svenska utlandskolonierna. På San Micheles bergsluttning planterades en kungalund av 70 pinjer, och vid en efterföljande högtidlighet erinrade intendent Josef Oliv om det levande intresse för institutionen som alltid visats av konungen, dess tillskyndare och hedersordförande. En okonventionell bild av den danska kungafamiljen tagen efter högtidligheten i rikssalen på konungens 70-årsdag. Konungens tack för hyllningarna Fredagen den 14 november utsände konungen genom pressen följande tack: ”På min 70-årsdag hade jag glädjen att ■— utöver den stora riksgåvan — mottaga talrika telegram, brev och även gåvor. Då det ej är säkert att jag kan nå alla givare med ett personligt tack, önskar jag på detta sätt uttala till alla och envar min varma tacksamhet. Gustaf Adolf”. Konung Frederik dirigerade hovkapellet Under sitt stockholmsbesök fick konung Frederik även tillfälle att ägna sig åt sitt stora privata intresse, orkesterdirigering. En privat festföreställning med kung Frederik som dirigent gavs onsdagen den 12 november på Operan för kungligheter, hov och Operans egna. Festföreställningens program upptog två Wagnerverk, förspelet till ”Mästersångarna” samt förspel och inledning till ”Tristan och Isolde”. Före föreställningen hade den kunglige gästdirigenten på måndagsförmiddagen — i skjortärmarna — en repetition med orkester och solister, varefter han lunchade tillsammans med de sistnämnda. Vid avskedet yttrade han okonventionellt: ”Nästa gång vi träffas, är vi de bästa vänner och då lägger vi bort titlarna”. 31