Den svenska allmänheten är, framhölls i noten, med rätta upprörd över dessa upprepade övergrepp mot svenska flygplan. Svenska regeringen utsträckte nu sin skarpa protest även till beskjutningen av DC-3:an och begärde vidare att Sovjetunionens utrikesministerium skulle ta del av det från svensk sida framlagda bevismaterialet och i belysning av detta underkasta de informationer som legat till grund för dess egna föregående meddelanden en förnyad, genomgripande undersökning. Om sovjetregeringen vidhölle sin version av händelseförloppet i de bägge fallen, nödgades svenska regeringen yrka att en internationell procedur anlitades, ägnad att klarlägga fakta och fastställa de rättsliga konsekvenserna av det inträffade. Enligt svenska regeringens åsikt vore den internationella domstolen det lämpligaste organet för tvistens behandling men den vore villig att tillämpa även annan lämplig internationell procedur, förslagsvis som första led en undersökning av fakta genom en internationell undersökningskommission i enlighet med reglerna i 1907 års Haag-konvention om fredlig lösning av mellan-folkliga tvister och vore beredd att pröva de förslag till procedur som sovjetregeringen kunde vilja framlägga. Internationell procedur avvisas Nästa aktstycke i notväxlingen kom den 16 juli, då utrikesminister Vysjinskij till ambassadör Sohlman överlämnade en not, vari till en början den svenska haverikommissionens utredning kritiserades. Av ordalagen i noten att döma föreföll det som om utrikesministeriet i fråga om tidsangivningen ej nöjde sig med sådana på minuten när. I noten stod nämligen bl. a.: ”1 stället för noggrann tids-angivning säges i ett fall i utredningen: Klockan omkring 4.05 och i ett annat fall: Mötet med MIG 15 måste ha skett på ett avstånd av omkring-------------så och så många sjömil. En noggrann tidsangivning i alla dessa fall borde ha varit en obligatorisk och ytterst viktig förutsättning för en riktig lösning av den uppgift som förelagts till prövning. Denna förutsättning har grovt kränkts, eftersom kommissionen i stället för noggrant angivande av tid och position utgått från godtyckliga förutsättningar och antaganden”. I noten fastslogs som ett otvivelaktigt faktum att Catalinaplanet kränkt den sovjetiska gränsen och upprepades även påståendet att det öppnat eld mot de ryska jaktplanen. De svenska påståendena härvidlag förklarades stå i grov motsägelse till fakta och sakna grund. Vidare avvisades den svenska protesten mot nedskjutningen av DC-3:an. Vad slutligen anginge svenska regeringens begäran om frågans granskning genom internationellt forum framhölls, att skyddet av Sovjetunionens gränser mot varje intrång vore sovjetstatens oförytterliga rätt och plikt och att utrikesministeriet därför ej såg någon anledning att tillgripa någon som helst internationell procedur för granskning av frågor i samband med kränkningar av Sovjetunionens gränser. Ministeriet fann däremot nödvändigt bekräfta sitt krav att genom svenska regeringens försorg stränga åtgärder vidtoges för att förhindra att svenska plan ånyo kränkte Sovjets gräns. I en svensk svarsnot den 5 augusti framhölls, att de svenska sakuppgifterna innefattade en fullt bindande bevisning för de slutsatser som från svensk sida framförts, och Sovjets invändningar rubbade icke den svenska framställningen av händelseförloppet. Vidare konstaterades, att Sovjetunionens myndigheter varken vid tiden för försvinnandet eller i samband med notväxlingen visat något 50