den 31 juli föll rådhusrättens dom, sedan rätten avslagit en rekommendation av Arthur Karlssons försvarare om sinnesundersökning av Enbom. Fritiof Enbom och Hugo Gjersvold dömdes till livstids straffarbete och av de övriga Martin Enbom till straffarbete i sju år, Fingal Larsson i fem år, Arthur Karlsson i 1 år och 8 mån. och Lilian Ceder i 8 mån. Tage Wickström blev helt frikänd. Tre av de dömda, Gjersvold, Larsson och Karlsson, överklagade rådhusrättens dom i Svea hovrätt, som upptog målet mot dessa den 13 oktober. Hovrätten stadfäste den 17 november rådhusrättens dom mot Gjersvold och Karlsson men bedömde Fingal Larssons delaktighet mildare än rådhusrätten gjort. Enligt detta mildare lagrum var Larssons brott preskriberat, varför han försattes på fri fot. Svensk diplomatisk aktion Den 16 juni uppkallade statsminister Erlander, då även tjänstgörande utrikesminister, Sovjetunionens ambassadör i Stockholm Rodionov och gjorde honom allvarliga föreställningar med anledning av vad som under utredningen av Enboms-affären framkommit om sovjetryska ambassadtjänstemäns medverkan i spioneri i Sverige. Statsministern uttalade svenska regeringens bestämda förväntan att åtgärder vidtoges för att förhindra att ambassadtjänstemän eller andra officiella sovjetrepresentanter gör sig skyldiga till sådana handlingar. I sitt meddelande om démarchen tilläde utrikesdepartementet, att ingen av de inblandade från ryska ambassaden längre befann sig i Sverige. Sovjetunionens svar på den svenska démarchen kom den 28 juni, då sovjetryske ambassadören vid besök hos utrikesministern enligt uppdrag från Sovjetunionens utrikesministerium tillbakavisade den svenska protesten och förnekade att tjänstemän vid ambassaden varit inblandade i Enbomsaffären. Påståendena härom betecknade ambassadören som påhitt av provokatörer, vilka ville försämra de goda grannskapsförhållandena mellan Sverige och Sovjetunionen. Den svenska regeringens hemställan om åtgärder vore därför omotiverad. Sedan rådhusrättens domar mot spionligan fallit överlämnade svenske utrikesministern till Sovjetunionens ambassadör ett memorandum, vari Sveriges protest av den 16 juni vidhölls. I detta memorandum konstaterades, att huvudmannen i spionmålet haft förbindelser med representanter för Sovjets underrättelseväsen, handlat enligt dess uppdrag och mottagit penningersättning för sina tjänster samt att flera av uppdragsgivarna tillhört personalen vid Sovjetunionens diplomatiska representation i Stockholm. Svenska regeringen nödgades därför vidhålla sin protest mot denna mot såväl svensk som internationell rätt stridande verksamhet och ånyo ge uttryck åt sin bestämda förväntan om åtgärder i enlighet med statsministerns hemställan. Den 1 oktober lämnade ambassadör Rodionov till utrikesminister Undén ett svarsmeddelande på detta memorandum, vilket enligt meddelande från utrikesdepartementet endast innehöll en upprepning av tidigare gjorda grundlösa förklaringar och påståenden. I ett nytt memorandum den 8 oktober tillbakavisade svenska utrikesdepartementet med skärpa att Fritiof Enbom och andra i spionmålet dömda i det ryska meddelandet betecknats som ”polisagenter” och avvisade den insinuation som på denna grund framställdes mot Stockholms rådhusrätt. I memorandum förklarades till slut att grundval saknades för fortsatt meningsutbyte i frågan. 58