rättats. En månad senare meddelades, att makarna komme att åtalas av landsfogden i Härnösand för felet. Ansvar yrkades enligt skattelagen § 2, där det talas om grov oaktsamhet vid deklaration. Målet var före vid ting i Ramsele, där dom avkunnades i början av december. Statsrådet befanns ha ådagalagt grov oaktsamhet genom vårdslös deklaration och dömdes att böta 1 400 kr.; makan skulle böta 600 kr. Herr Hedlund meddelade omedelbart, att han skulle överklaga domen i hovrätten, vilket han också gjorde. Bondeförbundets riksdagsgrupp uttalade med anledning av det skedda, att dess på mångårig erfarenhet grundade förtroende för partiets ordförande alltjämt bestod. I presskommentarerna till domen utsädes tämligen allmänt, att inrikesministern borde avgå, i varje fall om och när hovrätten kom till samma resultat som häradsrätten i Ramsele. Intet avgörande i denna sak hade träffats vid årets utgång. Massmord i Skåne Natten till den 22 augusti 1952 utspelades i Skåne det största morddrama som svensk kriminalhistoria känner. Genom mord och mordbrand bragte f. d. extra fjärdingsmannen Tore Hedin, 27 år gammal och bosatt i Upp-åkra, åtta människor om livet. Offren var hans far och mor i Kvärlöv nära Saxtorp, fästmön och hennes chef, föreståndarinnan på ålderdomshemmet i Hurva. vilket också sattes i brand och vållade fyra åldringars död. Mångmördaren Tore Hedin deltog som extra fjärdingsman i utredningen av mordet på kvarnägaren Allan Nilsson i Tjörnarp, vilket han själv begick i november 1951. I ett efterlämnat brev, delvis skrivet på vers, erkände Hedin förutom dessa ogärningar även det då ännu ouppklarade mordet på kvarnägaren Allan Nilsson i Tjörnarp i november 1951. Denne hade mördats av Hedin enbart för att komma över kvarnägarens pengar. Som Hedin vid den tiden tjänstgjort som extra fjärdingsman i Tjörnarp, hade han också varit med i polisundersökningarna i samband med mordet. Den kallblodighet han därvid visat hör till de mest häpnadsväckande dragen i denna kriminalaffär. I bekännelsebrevet sökte Hedin skjuta skulden på fästmön som han beskyllde för otrohet. Detta var endast ett falskt motiv. I själva verket hade fästmön velat bryta med Hedin emedan hon lagt märke till vissa osympatiska drag hos denne. Konflikten mellan de båda kulminerade endast ett par dagar före morden, då Hedin misshandlade fästmön på ålderdomshemmet så illa, att läkare måste tillkallas. Detta ledde i sin tur till att Hedin togs i polisförhör, avväpnades och avskedades av landsfogden. När Hedin nu såg hela sin ställning vackla greps han tydligen av desperation som utlöste händelserna under blodsnatten. Ett dygn senare hittades mördaren drunknad i Bosarpssjön norr om Hörby. En tid efteråt avled ytterligare två av de gamla från ålderdomshemmet av skadorna vid mordbranden. Frågan om polisen vid misshandelshistorien i Hurva inte borde ha omhändertagit Hedin aktualiserades snabbt och föranledde särskild utredning efter riksåklagarämbetets tillskyn-dan. Utredningen resulterade icke i någon anmärkning mot myndigheterna för behandlingen av den polisanmälan Hedins fästmö gjort om att hon misshandlats och hotats till livet. Straffrättskommittén föreslog med stöd av strafflagberedningen nya bestämmelser om hot för våldsbrott med upp till två års straffarbete, vilket i sådana fall skulle möjliggöra häktning. 76