Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekonomisk översikt. Av redaktör Åke Lantz - Utlandet: Slut på överkonjunkturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringen främst hänförde sig till dollarbalansen, där underskottet sjönk från 335
till 147 milj, pund under den nämnda tidsperioden. Men läget förbättrades även
gentemot de övriga EPU-länderna, varigenom Storbritanniens betydande
kumula-tiva underskott inom den europeiska betalningsunionen kunde minskas rätt
avsevärt under årets senare hälft.
Genom åtstramningen av penningpolitiken steg den långa räntan från omkring
3,8 procent vid mitten av 1951 till 4,4 procent ett år senare. Den i slutet av
1951 genomförda höjningen av diskontot från 2 till 2,5 procent blev redan i
mars 1952 föremål för en ytterligare uppjustering till inte mindre än 4 procent.
Partipriserna följde den internationellt nedåtriktade trenden, medan
detaljpriser och löner visade en fortsatt svagt stigande tendens efter det föregående
årets betydande höjningar. Samtidigt kunde 1951 års försämring om cirka 10
procent i bytesrelationerna med utlandet i stort sett hämtas in under 1952.
På produktionsområdet karakteriserades läget av en viss avmattning, särskilt
för textilindustrien, som inte helt kunde uppvägas av den fortsatta ökningen inom
metall- och verkstadsindustrierna.
VÄSTTYSKLAND. Den västtyska industriproduktionen började ånyo skjuta
fart under andra kvartalet 1952 efter den i slutet av 1951 inträdda avmattningen.
I november nåddes en ny toppunkt — indextalet 167 (1936 = 100) — cirka
10 procent högre än närmast föregående produktionsrekord, som hade satts 12
månader tidigare. Nationalinkomsten steg från c:a 90 till 99 miljarder DM —
en ökning med 10 procent, varav ungefär hälften berodde på prishöjningar.
Tack vare den fortsatta kraftiga uppgången för den tyska exporten mellan
1950 och 1951, som innebar en volymökning med cirka 50 procent, inträdde
efter hand en avsevärd förbättring i Västtysklands betalningsläge, som ytterligare
förstärktes under 1952. Exportsiffrorna fortsatte att stiga, fastän tempot dämpades
efter hand. Ökningen i värde räknat utgjorde cirka 20 procent mellan 1951 och
1952 jämfört med 75 procent året förut. Volymökningen stannade vid 7 procent,
medan resten av uppgången var att hänföra till prishöjningar. Det slutliga
exportvärdet utgjorde cirka 16 miljarder DM, vilket gav ett exportöverskott om cirka
500 miljoner DM.
Med stöd av den reducerade dollarhjälpen nådde Västtyskland balans i
förhållande till dollarområdet, och under årets sista kvartal kunde landet därutöver
registrera smärre månadsöverskott i den reguljära handeln med dollarområdena.
Trots framstegen för utrikeshandeln utgjorde Västtysklands andel i den totala
världshandeln inte mer än 4,5 procent mot 8 procent i mitten av 1920-talet —
alltså före den stora världsdepressionens dagar.
Västtysklands stora betalningsunderskott gentemot EPU, som kulminerat i
början av 1951 för att därefter snabbt avvecklas, vändes till ett betydande
överskott under senare delen av 1952, då landet av allt att döma stod inför en
kon-solideringsperiod, sedan förutsättningarna för återhämtning i stort sett utnyttjats.
Stigande löner och en förutsedd upprustning utgjorde några av de viktigaste
problem Västtyskland ställdes inför vid 1953 års ingång.
FRANKRIKE. Den franska konjunkturutvecklingen var under 1952 ganska
splittrad med sådana positiva inslag som en med c: a 4 % ökad industriproduktion
från närmast föregående år, utmärkta vete- och vinskördar samt sjunkande
partipriser. Levnadskostnaderna (i Paris) kulminerade under februari och började
därefter sakta sjunka för att vid 1952 års slut ligga drygt 2 % under februari-
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
