Musik och dans 1952 Av KAJSA ROOTZÉN Musiklivet i Sverige utvecklade sig under 1952 efter samma linjer som tidigare, och publikintresset för de olika evenemangen fördelade sig också som förut, d. v. s. sedan länge kända konstnärer ur den internationella eliten samlade vid sina uppträdanden fulla hus, medan däremot nykomlingar på våra estrader endast i ytterligt ringa mån fångade någon uppmärksamhet. I fråga om tillströmningen av enskilda konsertgivare kunde liksom under åren närmast förut inregistreras en något betänklig övervikt av medelmåttiga pianister utan egentligt ärende. I marginalen till det traditionella och konventionella konsertlivet är som speciellt intressant att anteckna att det detta år för första gången hölls en nordisk musikpedagogisk kongress i Stockholm. Vidare kan nämnas, att Stockholms konsertförenings orkester under ledning av Carl Garaguly i början av sommaren gav två konserter i London, ett gästspel som tyvärr dock mottogs med ganska besk kritik och sålunda slog illa ut. Konsertverksamheten i Stockholm Konsertföreningen, som i början av hösten firade sitt 50-årsjubileum, introducerade som nyheter i sin repertoar följande svenska verk: Hugo Alfvén: Symfoni nr 5; Karl-Birger Blomdahl: Symfoni nr 3 (”Facetter”); Edvin Kallstenius: Symfoni nr 2; Erland von Koch: Cellokonsert; Allan Pettersson: Konsert för stråkorkester, samt Hilding Rosenberg: Violinkonsert nr 2 och oratoriet ”Josef och hans bröder”. Utländska nyheter var: Niels Viggo Bentzon: Variazioni brevi; Benjamin Britten: ”Our hunting fathers” och mellanspel ur ”Peter Grimes”; Ferruccio Busoni: Svit ur ”Turandot”; Paul Hindemith: symfonien ”Die Harmonie der Welt” och en violinkonsert; G.-F. Malipiero: Cellokonsert; Jean Sibelius: ”Sandels”; Igor Stravinskij: Capriccio för piano och orkester; Josef Suk: ”En fesaga”, orkestersvit, samt Harald Sæverud: Pianokonsert. Ansikten i Menottis "Konsuln": fr. v. Arne Wirén som poliskommissarien, Brita Hertzberg som Martha Sorel och Benna Lemon-Brundin som konsulatssekreteraren. 167