Ytterligare några namn ur den rikhaltiga spelplanen: Brott och brott av Strindberg med Anders Ek, Gertrud Fridh och Doris Svedlund, Galgmannen med Poul Reu-mert, till dennes femtioårsjubileum på scenen, Det mörka tornet av Louis Mc Neice med musik av Benjamin Britten, Strindbergs Påsk, Lehår-operetten Leendets land, Sivar Arnérs Land långt borta, regi Molander, Vita hästen med Max Hansen, Lorcas Fröken Rosita, Hillmans semester av Börje Mellvig, i två delar, Den tredje mannen av Graham Greene, Villorna av Erland Josephson, Stormvarning av Irvin Shaw i radiodramatisering av Henrik Dyfverman, Byggmästar Solness av Henrik Ibsen, Fannys första pjäs av Bernard Shaw, Liliom av Molnår och Den döda drottningen av Henri de Monthérlant. Radioteatern gav den 7 maj Stig Dagermans pjäs "Den yttersta dagen”. På bilden Maj-Britt Nilsson, Margit Carlqvist och Stig Dagerman. Teateravdelningens sektion för uppläsningar fortsatte och avslutade sin förra året påbörjade följetong Jonas och Helen och Kerrmans i paradiset av Hjalmar Bergman, läst av författarens maka Stina Bergman. I maj och juni läste Sven Lidman avsnittet Den excentriska granaten ur sin nyutgivna självbiografi Gossen i grottan. Sommarföljetongen blev Elin Wägners Åsa-Hanna, läst av Bertil Nygren, följd av Strindbergs Hemsöborna med Gunnar Olsson. Ett nytt bevis på dessa följetongers popularitet lämnades i den förut omnämnda lyssnarunder-sökningen som här gav ett mycket gynnsamt utslag. Valet för vintern föll på David Balfours sällsamma äventyr av Robert Louis Stevenson. Kring dessa serier grupperades ett stort antal andra program — Dagens dikt och Vardagsmorgon, uppläsningar med stoff hämtat från skönlitteratur, lyrik, biografi, natur- och reseskildring, tankeliv. Underhållningssektionen satte trettondagsafton åter i gång Karusellen. Den 26 januari debuterade bandyspelaren, friluftsälskaren m. m. Gösta ”Snoddas” Nordgren (visserligen för andra gången) i radio som sångare med en visa som på grund av sin refräng — vilken karusellyssnarna den här gången dock inte fick höra — så småningom kom att kallas Haderian. Hans debut slog väl ut, men få, inte ens hans sedermera riksbekante manager, anade vilken exempellös popularitet som väntade honom. Fenomenet blev föremål för spaltmeter skriverier, masspsykologiska djupborrningar och analyser av den svenska nationalkaraktären. 184