Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I årets marginal - Frank Burns och neutraliteten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ÅRETS MARGINAL
"Frank Burns” — ambassadör Gunnar Hägglöf
— och omslaget till ”Paradis för oss”.
Frank Burns och neutraliteten
Helt oförmodat dök namnet Frank Burns
upp i höstens bokflod med en politisk
nyckelroman {Norstedts) som döpts till ”Paradis för
oss”. Vem var denne Frank Burns? Ryktet
utbasunerade snabbt att författaren var att söka
bland de högt för att inte säga högst uppsatta
i riket, men fastän kretsen av möjliga
författarnamn sålunda begränsades, lyckades man
inte med att gissningsvis avslöja gåtan. Snart
nog sprang emellertid bomben; författaren gav
sig själv till känna — bakom Frank Burns dolde
sig Gunnar Hägglöf, svensk ambassadör i
London. Nu fick man också förklaringen på att
vissa partier i romanen tydde på en mycket
”inside information” —
ambassadören-författaren hade några månader krigshösten 1939 varit
konsultativt statsråd.
1 romanen bestrider författarens språkrör att
neutraliteten kan betraktas som en ”linje”, och
ambassadör Hägglöf utvecklade i en artikel i
DN ytterligare detta tema, understrykande
farhågorna för att den allmänna meningen i
Sverige ”faktiskt presumerar att neutraliteten som
sådan erbjuder vårt land säkerhet”. Det gäller,
fortsatte hr Hägglöf, att rensa ut en hel del
emotionella och traditionella element i vårt
tänkande. Sverige befinner sig alltsedan slutet
av 1930-talet i ett nytt internationellt läge, och
vi måste naturligtvis tänka om problemen ur
våra nya synpunkter.
Hr Hägglöfs uppsåt må ha varit
behjärtans-värt, konstaterade SvD, men valde han den
rätta vägen? Det hade funnits en annan och
förvisso mera verksam metod. Han meddelar
nämligen i artikeln, att han skrivit erinringar
om sina upplevelser under andra världskriget
både från förhandlingarna i Berlin, London och
Washington samt från det intensiva arbetet i
Kanslihuset och UD. Dessa minnesanteckningar
har han icke använt, då han komponerade ”den
lilla romantiserade skiss, som utkommit i
bok
form”. Är det icke att överdriva den taktfulla
personlighetsklyvning, som eljest icke synes ha
bekymrat hr Hägglöf, då han, efter att ha
diplomatiskt maskerat sig som författare, till synes
opåkallat och plötsligt odiplomatiskt demaskerat
sig? Hur mycket värdefullare hade det icke varit
om hr Hägglöf givit ut sina memoarer från
andra världskriget, i vad de avser Sveriges
mel-lanhavanden med Tredje riket, i stället för att
fabulera ihop ett litterärt lättgods, som är borta
med höstens bokflod.
Välklädd
Fransk välkläddhet representerades under året
i Stockholm på ett utsökt sätt av Mme Mizzi
Bricard, Diors högra hand när det gäller att
skapa hans berömda modeller.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
