I ÅRETS MARGINAL "Slut med haderiandet för den här gången." "Snoddas” Nordgren vände hem till Bollnäs och bandyn efter en norrlandsturné. Från vänster Torsten Adenby, John Fromell och ”Snoddas” Nordgren. ”Snoddas”-febern I "Karusellen”, den svenska radions underhållningsprogram på lördagskvällar under vårterminen, uppträdde den 26 januari 25-årige bollnäspojken Gösta ”Snoddas” Nordgren, känd bohem i sin hemort, bandyspelare — sitt smeknamn hade han förvärvat i den egenskapen —, fiskare, tegelbruksarbetare m. m. Med sin ”hemmagjorda” röst sjöng han en enkel visa "Flottarkärlek” med musik av Hugo Lindh. Ingen -— sångaren själv säkert allra minst — kunde väl den kvällen ana att det enkla radioframträdandet var inledningen till en mäktig "folkrörelse”. Med sin refräng "haderian, hade-ra" hade ”Snoddas" helt erövrat en betydande del av svenska folkets hjärtan, och för folkstämningen lyhörda företag inom nöjesbranschen försatt ingen tid med att ta sig an och exploatera den nye publikidolen. Anbud om grammo-foninsjungningar och filmengagemang formligen haglade över hälsingepojken, grammofonskivan med hans insjungning av "Flottarkärlek” såldes inom några få månader i 150 000 exemplar, han fick för stora pengar engagemang för filminspelningar och blev en publikmagnet utan motstycke från tidig vår till in i september i så gott som alla Sveriges folkparker, vid idrotts-fester m. m. Ur skattesynpunkt blev han i mer än ett avseende en utomordentlig mjölkko. Re dan i mars, när skivan ”Flottarkärlek” sålts i endast omkring 100 000 exemplar, räknade tidskriften Företagaren ut, att staten på den tagit in 100 000 kr., medan karusellidolen själv fått nöja sig med 10 000 kr. I anslutning till detta påpekande skaldade Svenska Dagbladets marg.-poet Brisco på "Flottarkärleks" melodi: Jag var fordom ganska okänd, jag, men det är längesen. Nu så sjunger jag med darr på grammofon, men det honorar som ges mig, ja, det tycks mig som ett hån, ty fördelningen per skiva blir ju den: Tio öre blott jag får, kronor 1:— till staten går. Undra på att Snoddas längtar hem igen! Jag skall draga hem till Ljusnan, jag skall vandra långt från Sköld, inga skivor skall jag mera spela in. Jag skall sitta där vid älven fjärran dystert penningsvinn, och jag sjunga skall med hotfullhet och köld: -— Om jag elva fiskar har och nån tio av dem tar, skall jag nog se till att han blir fast för stöld! En som säkerligen också fick sitt på det torra genom ”Snoddas” succé var hans manager redaktör Torsten Adenby. Sångarens oerhört uppskruvade popularitet utnyttjades bl. a. även av den amerikanska negerkvartetten "Delta Rhythm Boys”, som under ett konsertbesök i Sverige på våren 1952 gjorde en inspelning för grammofon av sin egen version av "Flottarkärlek". Även den skivan gjorde stormande succé och såldes på ett par dagar i 60 000 exemplar. Till och med Svenskamerika rycktes med i "Snoddas"-febern, och hans grammofoninsjungningar hade även där en mycket god marknad. Sångaren fick till och med en inbjudan att på hösten besöka svenskbygderna där och framträda på ett 30-tal platser. Någon amerikaresa blev det dock ej, åtminstone inte under 1952. Nå, men bandyspelaren Snoddas? Härpå svarar idrottssakkunskapen med att påpeka att Snoddas är en av våra mest entusiastiska bandyspelare. Han spelar centerhalv i Bollnäs GIF, där han 1951 blev svensk mästare i finalspelet mot Örebro SK. Under året gjorde han sin internationella debut, då han på Stadion medverkade mot Finland B. Han är utrustad med en viss teknisk färdighet och har god blick för spelet. * För första gången i historien landade ett flygplan på nordpolen. Det var en DC-3:a tillhörande amerikanska flygvapnet som den 3 maj företog en lyckad landning på den geografiska nordpolen, uppehöll sig där i tre timmar medan besättningen, flygofficerare och vetenskapsmän, utförde några uppmätningar, och sedan flög tillbaka till Fletchers’ Island, en isö 200 km längre söderut. * 222