Signe Ekblad Fritiof Ekman Märta Ekström Bernhard Eriksson Eric Detthow, f. 1888, konstnär. Han var en av de äldsta och mest kända medlemmarna av den svenska konstnärskolonien i Paris, där han vistades regelbundet från 1919. Han deltog med framgång i konstutställningar i Paris samt i utställningar av fransk konst bl. a. i New York, London och Tokio. Våren 1952 hade han sina sista utställningar i Sverige i Göteborg och Norrköping. Han är representerad i Nationalmuseum och i flera utländska samlingar, bland dem Luxembourg-museet i Paris. Död den 25 december. Lizinka Dyrssen, f. 1866. Änka efter amiral Wilhelm Dyrssen (död 1929). Fru Dyrssen ägnade sig redan från unga år åt sociala uppgifter, bl. a. inom röda korset, vars överstyrelse hon tillhörde under mer än ett årtionde. Hon var en av de ledande inom svensk kvinnorörelse och 1920—37 ordförande i Fredrika-Bremer-förbundet. Hon var med om att stifta Stockholms moderata kvinnoförbund, vars första ordförande hon blev. Död den 9 september. John Eberstein, f. 1870, grosshandlare i London. Han kom vid unga år till London, där han 1895 startade egen rörelse med huvuduppgift att sälja svenskt papper i England, en affär som efter hand växte ut till den största i sitt slag i Storbritannien och som i City skaffade honom hedersnamnet ”The Paper King”. Han var en av stiftarna och ledarna i Svenska handelskammaren i London och i Anglo-Swedish Society. Död i London den 23 september. Signe Ekblad, f. 1894, f. d. rektor för Svenska skolan i Jerusalem. Efter utbildning till folkskollärarinna och studentexamen 1920 anställdes hon 1921 av Svenska Jerusalemsföreningen för att ta hand om dess lilla missionsskola i Jerusalem. Under hennes ledning hade skolan en verklig storhetstid under 1930- och 1940-talen med ett elevantal av inemot 300, varav ungefär hälften barn från muhammedanska hem. Under slutet av sin levnad fick hon se sitt livsverk sönderslaget genom fientligheterna mellan judar och araber. Död den 13 november i Uppsala. Fritiof Ekman, f. 1888, f. d. statsråd. I sin ungdom arbetade han i jordbruk, till sjöss som eldare och som verkstadsarbetare. 1919 blev han ombudsman i metallindustriarbetarförbundet och var dess ordförande 1925—1932. Han invaldes 1928 i socialdemokratiska partistyrelsen och ingick i september 1932 i den ministär Per Albin Hansson då bildade. Då koalitionsregeringen med bondeförbundet tillkom 1936 fick Ekman lämna regeringen och blev ombudsman och sekreterare i HSB. Under halvtannat årtionde var han ledamot av riksdagens första kammare. Död den 21 oktober. Märta Ekström, f. 1889, skådespelerska. Hon engagerades första gången vid Dramatiska teatern 1923, tillhörde de närmast följande åren Svenska teatern, Vasateatern och Komediteatern och återvände 1927 till Dramaten, som hon sedan tillhörde, tills hon av sjukdom tvangs att lämna scenen. I radioteatern var hon under ett par decennier en bärande kraft. 1937 fick hon Litteris et artibus och 1951 Stockholms stads hedersstipendium. Död den 25 januari. Bernhard Eriksson, f. 1878. Förutvarande statsråd, landshövding i Kopparbergs län 1932—44. Han kom redan 1905 in i andra kammaren, som han tillhörde till 1936. Ären 1928—32 var han kammarens talman. I Brantings regering 1920 inträdde han som (vår siste) sjöminister och när de bägge försvarsdepartementen sammanslogs till ett, utnämndes han till landets förste socialminister. ”Han var en typisk företrädare för den folklige demokratens framlopp till höga samhällsposter i, genom och med riksdagen samt dess förgreningar i statsförvaltning och samhällsliv... Han var nästan rekordhållare som mångsysslare inom otaliga beredningar och kommittéer, men sin största insats gjorde han enbart som ordförande i socialvårdskommittén med dess omfattande förslag inom nästan hela socialförsäkringens område.” (SvD) Död den 18 april. 276