Återuppbyggnadsarbetet efter översvämningarna i Norditalien 1951 (se SvD Å XXIX sid. 310) pågick raskt under året. Bilden visar byn ”Emiliens tidning” uppbyggd av medel från en tidnings-insamling. Februari 1 Brittiska och franska utrikesministrarna beslutar vid ett sammanträffande i Paris att t. v. icke låta Tyskland ansluta sig till Atlantpakten. 4 En grupp på 15 asiatiska och afrikanska stater beslutar framlägga Tunisienfrågan inför FN:s säkerhetsråd, samtidigt som nya oroligheter blossar upp i protektoratet. 5 Ett utskott av amerikanska representanthuset inleder en undersökning av massakern i Katynskogen i västra Ryssland under andra världskriget, då flera tusen polska officerare mördades. Grundliga vittnesförhör både i Amerika och på olika platser i Europa leder till en rad utsagor, att massakern anstiftades av ryssarna. FN:s generalförsamling avslutar sin session i Paris. 6 Kung George VI av England avlider och efterträdes av sin dotter Elizabeth II. (Se art. Tronskifte i England sid. 335.) 7 Brittiska regeringen kräver i en ytterst skarpt hållen not full gottgörelse för brittiska skador till liv och egendom under Cairokravallerna och hävdar att de egyptiska myndigheterna gjorde ”föga eller intet” för att förhindra dem. 8 Västtyska förbundsdagen uttalar sig med klar majoritet för anslutning till det gemensamma västmaktsförsvaret under förutsättning att ockupationen häves, krigsförbrytarna friges och Västtyskland får likaberättigande. Beslutet betraktas som en betydande seger för förbundskansler Adenauer. Februari 9 Italien uppsäger sina fredsfördragsenliga förpliktelser gentemot Sovjetunionen som protest mot dess upprepade veton mot Italiens inträde i FN. 12 Belgiska parlamentet uttalar sig i strid med regeringen mot kung Baudouins beslut att icke personligen övervara kung Georges jordfästning i London. Efter några dagars upprördhet avtynar emellertid denna ansats till ett uppflammande av kungakrisen. En av den kommunistledda fackföreningsrörelsen i Frankrike utlyst generalstrejk på en dag misslyckas fullkomligt trots intensiv propaganda. 13 Egyptiske Londonambassadören Amr pascha överlägger med utrikesminister Eden om upptagande av de anglo-egyptiska förhandlingarna. Sådana äger också rum under de närmaste månaderna på sedvanlig diplomatisk väg och koncentreras snart kring den segslitna frågan om Sudans ställning. Egypten driver sitt krav på ensam suveränitet över detta land, medan britterna hävdar dess självbestämmanderätt. 18 Amerikanska, brittiska och franska utrikesministrarna inleder tillsammans med den speciellt inbjudne västtyske förbundskanslern Adenauer en konferens i London. Mötet som fördröjts på grund av kung Georges bortgång innebär en förberedelse till Atlant-maktskonferensen i Lissabon senare i månaden men får också betydelse genom sin behandling av en fransk—tysk tvist om Saarområdet. Ehuru Frankrike icke lyckades få sina krav tillgodosedda på en anglosaxisk garanti för den händelse Tyskland 293