Inrikespolitisk översikt Av redaktör E. W. LUNDGREN Sveriges regering 1953: Erlander, T., statsminister. U n d é n, Ö., utrikesminister. Zetterberg, H., justitieminister. Nilsson, T., försvarsminister. Sträng, G., socialminister. Hedlund, G., inrikesminister. Andersson, S., kommunikationsminister. Sköld, P. E., finansminister. L i n g m a n, J., civilminister. Persson, I., ecklesiastikminister. N o r u p, S., jordbruksminister. Ericsson, J., handelsminister. Hammarskjöld, D., konsultativt statsråd till den 8/4. Nilson, Hj., konsultativt statsråd. L i n d e 11, I., konsultativt statsråd. Nordenstam, A., konsultativt statsråd. De viktigaste politiska händelserna i vårt land under år 1953 var förbättringen av folkpensionerna, beslutet om att den obligatoriska sjukförsäkringen skulle träda i kraft samt antagandet av kartellagen och den nya kommunallagen. Regeringen Andra kammarens nye talman Gustaf Nilsson mottar vid vårriksdagens början talmansklubban av ålderspresidenten hr Hallén. Statsrådet Dag Hammarskjöld, som den 6 februari 1951 inträdde i ministären Erlander som konsultativt statsråd — i praktiken som biträdande utrikesminister för handläggning av ekonomiska och andra samarbetsfrå-gor — antog den 1 april 1953 ett erbjudande att bli Förenta nationernas generalsekreterare och valdes den 7 april av FN:s generalförsamling till denna post. I närmast följande konselj erhöll han begärt avsked som konsultativt statsråd och kabinettssekreterare. Statsminister Erlander uttalade i sammanhang härmed att varken det utrikespolitiska eller det handelspolitiska läget för dagen föreföll kräva, att arrangemanget med en biträdande utrikesminister bibehölls. Något nytt statsråd i herr Hammarskjölds ställe kornme alltså icke att utses. Ingen annan förändring i regeringen än herr Hammarskjölds avgång inträffade under året. Riksdagsprehidierna Riksdagen omfattade en vårsession, som pågick 10 januari 43