Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stockholm 700 år. Av K. O. Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden nalkades sitt slut höll kungen tacktal och formade därvid denna
sentens: Stockholmaren är ej alldeles lik någon annan människotyp. Det gäller ända
tillbaka till de första stockholmarna som grundläde staden.
Stockholms 700-årsjubileum blåses in mot en bakgrund av
medeltida gavlar och gränder.
Detta var alltså det officiella. Så mycket mer av samma slag blev det inte under
sommarens lopp. Desto mera blev det av allmän glädje och trivsel på gator och
torg. Främst och framför allt det torg som den förste Bernadotten skapade åt
Karl XIII men som återfått sitt gamla namn Kungsträdgården.
Jubileumssom-maren blev Kungsträdgårdens sommar och en upplevelse för stockholmare och
främlingar som utan tvekan
ställde alla andra
arrangemang i skuggan. Det hade
länge talats och tävlats om
utformningen av denna
centrala plats. Med några
skenbart enkla pennstreck löstes
gåtan av jubileumskommittén
och Stockholms
parkarkitekter. Med en estrad, några
restaurang- och
utställnings-paviljonger, ett antal
vattendammar, strålkastare,
skulpturer och blommor skapades
en intim men rymlig miljö
kring den lille kungens stora
staty. Det var i själva verket
ett lyckokast som var svårt
att uppfatta för förståndet.
Man framhöll också från
sakkunnigt håll att erfarenheten
måste ge nya impulser för
platsens framtid.
På Kungsträdgårdens
fri-luftsscen gavs under
sommaren 280 föreställningar som
besöktes av två och en halv
miljoner människor. Över
1 500 artister och musiker
uppträdde och en halv miljon
utbetalades i gager. Vidare
kan sägas att jubileumssommaren medförde 1 000 olika evenemang mot
beräknade 700. Det mesta kostade för publikens del icke ett öre. Det var stadens
näringsliv som stod bakom, och givetvis ingick reklamen i kalkyler och program.
Men det var en trivsam reklam, och det som bjöds stod ofta i allra högsta klass.
En beaktansvärd omständighet i sammanhanget är att det inte bara var lätta inslag
av underhållning som tilldrog sig den stora publikens intresse. Även religiösa
program förekom, och flera av friluftsscenens stora kvällar hade just denna karaktär.
Den sista högtidskvällen framfördes ett historiskt krönikespel som bar mottot ”På
vakt för Stockholm”.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0087.html