för högsta tänkbara tidvattenstånd. De sista dagarna i januari rasade emellertid över Nordsjön den häftigaste storm i mannaminne, vilken åstadkom flera svåra sjöolyckor. Denna storm i förening med den springflod som kom natten till den 1 februari blev skyddsvallarna övermäktig. Klockan 4 på morgonen klämtade landets kyrkklockor till tecken att den urgamla fienden havet åter slagit till. I många fall kom varningen för sent. Hundratals människor dränktes i sina sovrum. Strandskoningar och dyner hade slagits sönder av de första stormpiskade vågorna, havet trängde som en mäktig mur upp genom de smala flodarmarna och fyllde det lågt liggande polderlandet med vatten, som sedan från den svagare insidan åt sig igenom vallarna och därmed gav havet fritt spelrum. Värst drabbades provinserna Syd-Holland och Noord-Brabant men framför allt Zeeland, ölandskapet vid floderna Maas och Scheldes mynningar. Öarna Goeree-Overflakkee, Schouwen-Duiveland och Tholen jämte ett flertal smärre öar översvämmades helt, Walcheren, Noord Beveland och Zuid Beveland delvis, och en bred havsarm trängde från Hoek van Holland mer än 100 km inåt landet. Av 1 100 km dammar inom området förstördes hälften, på hundratals platser bröts breda bräscher i vallarna. Rotterdam och Dordrecht samt ett 50-tal mindre städer ställdes under 4—5 meter djupt vatten, många av dem dittills orörda sedan medeltiden, och stora områden av Nederländernas bördigaste åkerjord förstördes för åratal framåt av saltvatten. En sjundedel av landets yta berördes direkt av katastrofen, sammanlagt översvämmades 300 000 ha varav hälften åkerjord. 1 709 En övergiven häst mitt i översvämningens förödelse. 94