Någon större krigsmaktsövning ägde inte rum. Inom armén organiserades höstens stora fälttjänstövningar av befälhavarna för II. och III. militärområdena. Sålunda sammandrogs omkring månadsskiftet september—oktober cirka 22 000 man ur I. och III. militärområdena till trakten av Falköping och ungefär lika stort antal ur II., IV. och V. militärområdena till trakten av Bollnäs—Ljusdal. Trots brister i fråga om vissa detaljer ansågs dessa övningar ha gett belägg för en god standard inom de äldre årsklasserna. I synnerhet påtalades den goda anda och vilja, som gjorde sig gällande bland de inkallade värnpliktiga. Marinen Marinen fick under året ett nytillskott om sex nya minsvepare av typ M 51 Hanö på 260 ton. Dessa fartyg, som gör en fart på 14,5 knop, är bestyckade med två 40 mm automatpjäser samt utrustade med alla moderna finesser för minsvep-ningstjänst. Den sista enheten, T 37, av den serie små motortorpedbåtar, som beställts före 7-årsplanen, levererades också. Isbrytarflottan tillfördes isbrytaren Thule på 1 750 ton. Fartyget är mindre än Ymer och skall företrädesvis utnyttjas i Öresund. Hon gör en fart av 16 knop. Under året utrangerades den s. k. F-båten, det gamla pansarskeppet Sverige, efter en nästan fyrtioårig tjänst i svenska flottan. Dess artilleri, som bl. a. omfattade 28-cmkanoner, ämnade man efter modernisering överlämna till kustartilleriet. Kustartilleriet fick under året två nya minutläggare, Mul 12 och 13. Dessa fartyg, som ingår i en serie på sju, mäter 200 ton och gör en fart av 10,5 knop. Bestyckningen utgörs av en 40 mm automatpjäs. Ett annat nytillskott vid kustartilleriet var vedettbåten V 57. Fartyget deplacerar 115 ton samt gör en fart av 12 knop. Under 1953 kontraherades bl. a. fyra nya jagare av östergötlandsklassen och tre ubåtar varjämte ytterligare tre minutläggare för kustartilleriet kölsträcktes. Under hösten avgick chefen för marinen, viceamiral Helge Strömbäck, och efterträddes av chefen för kustflottan, konteramiral Stig H:son Ericson, som i samband därmed utnämndes till viceamiral. Samtidigt avgick även inspektören för kustartilleriet, generalmajor Hjalmar Åström, och utnämndes därvid till generallöjtnant. Han efterträddes av chefen för Stockholms kustartilleriförsvar, överste Rudolf Kolmodin, som därvid erhöll generalmajors grad. Såväl flottan som kustartilleriet fick en ny underbefälsorganisation. Dessutom inrättades en särskild stat för övertaliga underofficerare vid flottan. Riksdagen fattade principbeslut om att Stockholms örlogsbas skulle flyttas till Stockholms södra skärgård. Örlogsvarvet skulle förläggas till Muskö och örlogs-stationen till Berga. Man räknade med en utflyttningstid av 10—15 år. Under året upprättades Luleå marina bevakningsområde (BoLu) med stab i Luleå. Härnösands kustartilleridetachement (KA 4H) utbyggdes till kår och gavs namnet Kungl. Härnösands kustartillerikår (KA 5). Flygvapnet Arbetet inom flygvapnet präglades av det ständigt pågående moderniserings-arbetet. Sålunda ersattes bl. a. äldre flygplanstyper i allt snabbare takt med nya, varvid man kanske främst kan nämna att det pilvingade svenska jaktplanet J 29 (”flygande tunnan”) trädde i stället för de äldre typerna J 21 och J 28 Vampire på ett flertal flottiljer. Vidare blev nattjaktflygets J 30 Mosquito ersatt av reaplanet de 106