Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Idrottslivet. Av redaktör Olof Groth
- Tre världsmästare i brottning
- Vackra segrar i fri idrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammade matchen vid VM var tungviktsfinalen mellan den ryske storfavoriten
Kotkas, som icke besegrats på 16 år, och Antonsson. Svensken forcerade från
början till slut, hade ryssen alldeles groggy i slutminuterna och vann en klar
poängseger, medan den tidigare ryssvänliga publiken tjöt av begeistring.
Fotbollen dominerade den svenska idrotten mer än någonsin, och den
minskning i publikintresset som man kunde märka under 1952 förbyttes i en
stark ökning. Sveriges deltagande i kvalificeringen för VM i Schweiz 1954 blev en
stor besvikelse, då Belgien först vann på Råsunda med 3—2 och sedan i Bryssel
med 2—0. I samma grupp deltog Finland, som spelade oavgjort 3—3 mot
Sverige i Helsingfors och förlorade med 0—4 i Stockholm. Tidigare på säsongen
hade det svenska landslaget verkat mycket lovande, då Skottland besegrades i
Glasgow med 2—1, Frankrike i Stockholm med 1—0 och Danmark i Köpenhamn
med 3—1.
Det sedvanliga ”vikingatåget” på senhösten blev något av det märkligaste i
svensk fotbolls historia: det nederlagstippade svenska laget spelade först oavgjort
2—2 i Bilbao mot Spanien och nådde därefter samma siffror mot de olympiska
guldmedaljörerna Ungern i Budapest. I båda matcherna var motståndarna
överlägsna på planen, men genom ett taktiskt försvarsspel, ”upplinjerat” av tränaren
George Raynor, lyckades svenskarna spela oavgjort, vilket väckte ett enormt
uppseende världen runt.
Två internationella matcher tilldrog sig stort intresse över hela världen: ett
kombinerat Europalag med svensken Gunnar Nordahl som center spelade oavgjort
4—4 mot Englands landslag i London, varpå Ungerns landslag veckan efter den
svenska matchen i Budapest slog England med 6—3 och därmed blev det första
lag som vunnit en landskamp över England på hemmaplan.
Allsvenska serien vanns av Malmö FF med 31 poäng före Norrköping 27 och
Djurgården 26 poäng. Örebro SK och IFK Malmö flyttades ned i division II
och ersattes av Sandvikens IF och Kalmar FF. Smålandslaget gjorde stor
sensation under hösten och ledde ett tag serien. Vid höstsäsongens slut var ställningen
rekordjämn: Hälsingborg låg främst med 17* poäng och Malmö FF sist med 9
poäng. AIK hade 10 och Djurgården 11.
Vackra segrar i jr i idrott
Den fria idrotten upplevde i viss mån ett brytningsår. Antalet föreningar anslutna
till Friidrottsförbundet minskade katastrofalt från 2 087 till 1 846 och antalet
medlemmar från 206 000 till 185 000. En glädjande företeelse var däremot det stora
antalet starter i friidrottsveckan med icke mindre än 193 305, vilket innebar en
stor ökning mot föregående år.
I de ”stora” landskamperna vann Sverige över Finland i Stockholm med 217—
193, över Storbritannien i Stockholm med 109—103, över Ungern i Budapest med
111—99 och över Frankrike i Paris med 121—91. De svenska damerna var
mycket livaktiga, vann landskampen över Finland i Jyväskylä med 58—48 och
gjorde gott motstånd mot Ungern i Budapest, där dock Ungern vann med 57—49.
Finland vann ungdomslandskampen i Örebro med 142 poäng före Sverige 138 och
Norge 84 poäng. Den mest spännande landskampen var den mot Storbritannien
då L.-E. Wolfbrandt avgjorde stafetten på sista sträckan och därmed vann
matchen. Om England vunnit stafetten hade landskampen blivit oavgjord.
Den rekordjämna tävlingen om mästerskapsstandaret vanns av Örebro SK med
16 p. före Malmö AI 14, Gefle IF 14 och Bromma IF 13.
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Nov 25 21:55:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1953/0232.html